1. Inledning (Morten)

Området för seminariegrävningen som utfördes mellan 2026-05-18 och 2026-05-22 ligger på en liten höjd nordöst och cirka 300 från gravfältet och boplatserna som påträffades där 1980 (Skateholm 1, L1988:8176). Höjden består av kohagar, som under utgrävningen inte bestod av några nyfikna idisslande gäster, och den närliggande gården Östergård. De planerade schakten för 2026 samt schakten som granskades 2025 upptäcktes i samband med en undersökning som gjordes 2024 av Lunds universitet med hjälp av magnetometer och georadar (Berggren, Åsa, s 1). I och med undersökningen upptäcktes ett större mönster av mörka fläckar som med relativ närhet och upprepning, dessa mörkfärgningar mättes till ca 2 meter i diameter och antogs vara möjliga fornlämningar (Berggren, Åsa, s 1). I ett mindre schakt grävdes två mörkfärgningar fram som visade sig innehålla skörbränd sten, enstaka ben och rikligt med träkol, träkolen daterades (C14-datering) till yngre bronsåldern i respektive gropar, dateringen verkade tyda på att groparna var samtida. Formen på groparna antogs vara kokgropar i och med formationen av de skörbrända stenarna och den stora mängden träkol (Berggren, Åsa, s 1–2). Efter dessa resultat i anknytningen till den redan existerande kunskapen om de omfattande fornlämningar i området ansågs kunskapsmöjligheten hög så Lunds universitet ansökte om tillstånd från Länsstyrelsen för att få utföra seminariegrävningar i området. Detta godkändes av Länsstyrelsen Skåne och beslutet gäller till 2028-04-08 (Länsstyrelsen Skåne, s 1).

1.1 Bakgrund

Kokgroparna som förekommer på L2025:982 och då specifikt anläggning 12 schakt 11 som denna rapport behandlar har möjligtvis använts till matlagning, det är dock ingen självklarhet. Storleken på kokgropen som diskuteras i denna rapport begränsar troligtvis dess möjliga funktioner. Beroende på storlek, innehåll, form och antal kokgropar i direkt närhet till varandra så kan tolkningen av kokgropens funktion variera.
Kokgrop har blivit termen för dessa anläggningar eftersom när de först hittades antogs det att dom var en form av härd för matlagning. På senare år har dock tolkningen av kokgroparna utvidgas och dom har numera inte endast en tänkbar funktion. Det är dock oftast utmanande att kunna bestämma en kokgrops funktion eftersom de sällan är fyndrika lämningar i dem. Oftast är det endast träkol, sot och skörbrända stenar som deponerats. I vissa fall förekommer djurben, flinta och vegetabilier men detta är inte en självklarhet (Schaefer-Di Maida, Stefanie, 2022, s. 463).
Nedan följer en kort genomgång av de olika funktionerna kokgroparna från bronsåldern kan ha haft.

Kokgropar:
Den mer generella tolkningen av kokgropar är att de var till för matlagning på så sätt att stenar hettas upp, grävdes ner tillsammans med mat, möjligtvis en köttbit inlindad i löv som på så sätt inte lämnar några täcken efter sig utan allt som blir kvar är skörbränd sten, träkol och sot (Schaefer-Di Maida, Stefanie, 2022, s.463–464).

Ceremoniella/rituella kokgropar:
De ceremoniella kokgroparna är oftast arrangerade i större grupper på rad eller i andra former, på en synlig plats och med en större distans från bosättningar och gravar. Det förekommer dock platser där kokgroparna är i nära anknytning till gravplatser, exempelvis gravfältet vid Mang de Bargen i Tyskland. (Schaefer-Di Maida, Stefanie, 2022, s.463–464). Gravfältet vid Mang de Bargen visar både på gravar med en anknytande kokgrop och gravar utan dessa dock så har dateringar inte gjorts på kokgroparna med gravar i sin direkta närhet så om dessa har varit relaterade går inte att svara på. En datering av dessa kan möjligtvis visa sig intressant om gravarna och kokgroparna är samtida. Detta har tolkats som att dessa platser representerar en samlingsplats där människorna i omnejden kan visa sin vördnad för förfäderna. När fler kokgropar förekommer på en och samma plats så anses detta vara ett tecken på att fler människor har varit involverade i skapandet och användandet, i och med detta så anses det då vara ett tecken på gruppaktivitet när flera kokgropar har ansamlats på en och samma plats (Schaefer-Di Maida, Stefanie, 2022, s. 475–476). Denna tolkning bör dock inte anses vara en självklarhet, tolkningen är baserad på vad som förväntas i dessa kontexter men den faktiska användningen kan ha skiljt sig från vad som nu antas vara dess funktion (Schaefer-Di Maida, Stefanie, 2022, s. 477).

Ånggropar:

Det har föreslagits att vissa kokgropar kan ha använts till byggandet av båtar, dessa kokgropar har fått betäckningen ånggrop eftersom dessa kokgropar ska ha använts till producerandet av varm ånga, hett vatten som gör träet mer tänjbart och kan på så sätt böjas för att ge form till båten, brädorna bränns sedan för att impregnera dom (Johan Ling et al, s. 787). Denna beskrivning av huruvida ånggropar kan ha använts till båtbyggande är delvis baserat på etnografiska exempel från Nordamerikas urbefolkning och Maoris (Johan Ling et al, s. 789–790). Dessa observationer jämförs sedan med kända fornlämningar i Skandinavien som visar på tecken som kan tolkas som potentiella platser för båtbyggande. Kriterierna som används för att hitta aktuella fornlämningar är följande. Direkt anknytning till strandlinjen i en grund lagun, i lä med anslutning till en kulle eller höjd, plats som är fördelaktig för landstigning och uppdragning av båt, runda gropar med cirka 0,4 till 3 m i diameter och med ett djup på 0,3 till 0,9 meter, överrepresenterade med sot, träkol och skörbränd sten, träslag som är fördelaktiga i båtbyggande och med närhet till platsen där konstruerandet av båten sker samt avskilt från boplatser och gravfält. Platsens fokus ska huvudsakligen kunna tolkas som en potentiell plats för båtbyggande (Johan Ling et al, s. 790–791). En av platserna som anses uppfylla kriterierna ges som exempel i artikeln, Where are the missing boatyards? Steaming pits as boat building sites in the Nordic Bronze Age”, är Tanum 1835 L1967:4174 i Bohuslän (Johan Ling et al, s. 793–794).

1.2 Syfte (Ruben

Syftet med denna undersökningen var att dokumentera de gropar som visats förekomma i grupp på magnetometern och undersöka dess funktion, plats och ifall groparna har varit kokgropar eller härdar. I syftet ingår även att ge ett underlag för att kunna utreda anläggningarnas kronologi och ifall det har förekommit tidigare aktivitet på platsen. Upphämtning av jordprov för att säkerställa platsens datering. Frågeställningarna lyder som följande:

Var anläggningen som förekom i schakt 11 en kokgrop eller en härd?
Vad var anläggningens huvudsakliga funktion på denna plats?
Finns det aktivitet som kan dateras till tidigare än anläggningens antagna ålder?

1.3 Topografi och Geologi (Joel)

Undersökningsplatsen är del av fornlämning L2025:982 vilken ligger ett fåtal meter söder om gården Östergård på stora Beddinge 35:16 i Tullstorps socken, Trelleborgs kommun 20 km öster om själva staden Trelleborg. (L2025:982)

L2025:982 är belägen cirka 3 meter ovanför havsytan i ett öppet landskap vars närmaste omgivning består av betesmark. Fornlämningen ligger på de södra sluttningarna av en oval höjd i landskapet. Jordarter i fornlämningens direkta närhet karakterisera av isälvssediment, postglacial sand täckt av torv förekommer i kringliggande områden. (Sveriges geologiska undersökning, jordartskarta) Schakt 11 öppnades i den västra änden av denna höjd, en topografisk företeelse som för övrigt delvis plöjts bort till norr av tidigare jordbruksaktiviteter.

Undersökningsplatsen ligger idag cirka 900 meter från havet, vilket från marken inte är synligt då en serie träddungar blockerar synen söderut. Platsens kustnära karaktär var under bronsåldern, den period då vi med dateringar från tidigare utgrävda kokgropar och generell information om de perioder då denna typ av anläggningar var i användning antar att anläggningen brukades, ännu mer påtaglig än idag. Detta då den Sydskånska kustlinjen på grund av isostatisk upplyftning höjts sedan bronsåldern. Anläggning 12 torde därför under de perioder vi har dateringar från (Bergren 2026) varit placerad direkt på kusten. Lägre liggande mark söder och öster om undersökningsplatsen har därför under bronsåldern, och övriga perioders gång varierat mellan olika variationer av en vik och en sjö. Den höjd undersökningsområdet ligger på var beläget på denna vattenmassan östra strand. (Sveriges geologiska undersökning, strandförskjutningsmodel)

1.4 Fornlämningsmiljö (Joel)

Fornlämningsmiljön kring L2025:982 är både rik och vittnar om att aktiviteter ägt rum i landskapet kring skateholm under ett stort tidsspann. De mesolitiska gravfälten och boplatserna som tillsammans kallas för Skateholmsboplatsen är de i särklass namnkunnigaste fornlämningarna i området. Och det mesolitiska materialet är mycket omfattande men i undersökningsplatsens närhet finns även senneolitiska fyndplatser, boplatser från järnåldern, gravhögar från bronsåldern samt en rad olika anläggningar som inte getts närmare datering.

L2025:982 i sig identifierades 2024 och har därefter utöver den undersökning rapporten behandlar undersökts under 2024 och 2025. Boplatser och gravfält från mesolitikum förekommer flitigt i området. Dessa påträffades först 1932 då gravfältet Skateholm III (L1988:7560) identifierades och grävdes ut i en mycket liten utsträckning. (Boethius & Kjällquist, 2024, s.9) De mesolitiska gravfält och boplatser som fanns på vad som kallas Skateholmsboplatsen kom under 1980-talet att undersökas i en mer utförlig detalj av Lars Larsson under Skateholmsprojektet. I samband med detta undersöktes ytterligare två gravfält, Skateholm I och II (L1988:7546 & L1988:7566 samt en stor mängd mesolitiska boplatser. L2025:982 ligger insprängd i detta mesolitiska landskap, 500 meter öster om Skateholm II och flankerad till syd och öst av två mesolitiska boplatser. Givetvis var dessa mesolitiska fornlämningar inte synliga under bronsåldern. De mesolitiska lämningarna i området kring Skateholm representerar aktiviteter under en mycket lång period och med uppehåll i användning av landskapet spänner stora tidsrymder. (Larsson, 1988 & Fornsök)

Bronsålderns mest påtagliga influens på landskapet i Skateholm består av en mängd gravhögar från perioden. Tio av dessa återfinns i ett område mer eller mindre direkt norr om L2025:982 fram till kommungränsen till Skurup. Dessa gravhögar är kraftigt påverkade av jordbruksaktiviteter, en bronsyxa samt kam har återfunnits i anknytning till en av dessa gravhögar. (L1988:7484) Det har även gjorts lösfynd av ytterligare en bronsyxa strax utanför skateholm. I samband med semenarieutgrävningar vid Skateholm I 2023 hittades keramik som gavs en datering till bronsålder-järnålder (Boethius & Kjällquist 2024, s.5). Lösfynd som typologiskt kan knytas till senneolitikum förekommer i form av skafthålsyxor, spjutspetsar, och flintdolkar har återfunnits strax utanför Skateholm. C14-dateringar upptogs i samband med utgrävningarna 2024, dessa gav dateringar i två perioder, mellan 1200 och 1000 samt 800 och 500 f.v.t. vilket skulle placera platsen i bronsålderns III och IV samt V och VI perioder. (Bergren, 2026)

1.5 Metod och genomförande (Ruben)

Utgrävningen i Skateholm skedde mellan 18-22 maj och utfördes som en seminariegrävning via Lunds universitet. På plats fanns 17 studenter och tre lärare med schakten uppdelade med 3-4 personer per anläggning. Schakt 11 mättes ut på 2x2 meter med hjälp av måttstockar och torvades sedan med hjälp av spadar så att rötter och gräs förblev intakt då de skulle placeras tillbaka vid undersökningens slut. Även jorden som grävdes upp under grävningens gång lades åt sidan för att fylla schaktet efter undersökningen. Grävningen av schaktet skedde med single-context-metod och grävdes utifrån de koordinater som mättes ut med hjälp av magnetometer innan undersökningen. Det övre lagret av matjorden flyttades med hjälp av spadar och placerades i en hög norr om schaktet. Efter det översta lagret matjord så användes istället skärslevar för att gräva den sista matjorden innan anläggningen påträffades för att få en finare och jämnare yta och så att inte anläggningen påverkades preliminärt av spadarna. Fynd som hittades i matjorden dokumenterades och flyttades till plastpåsar. När anläggningen nåddes så togs det bilder med fältkameran och lagret dokumenterades. Det förekom även cirka 70 liter sten som mättes med hjälp av 20 liters hinkar Anläggningen i schakt 11 bestod av två lager av fyllning (1049) och en nedgrävning (1208) som dokumenterades med hjälp av kontextblanketter. Fyllningens två lager dokumenterades genom en sektionsritning som skedde på plats.

SH2026 Trench 11 01 (3D model)

References

Berggren, Å (2026). Ansökan om tillstånd till seminariegrävning – Undersökningsplan. Institutionen för arkeologi och antikens historia. Lunds universitet.

Boethius, A., & Kjällquist, M. (2024). Skateholm I – återbesök på ett senmesolitiskt gravfält: Arkeologisk forsknings- och utbildningsgrävning i form av seminariegrävning 2022 och 2023. (Rapporter från Institutionen för arkeologi och antikens historia, Lunds universitet; Vol. 17). Institutionen för arkeologi och antikens historia, Lunds universitet.

Ling, J., Fauvelle, Mikael., Ivar Austvoll, Knut., Bengtsson, Boel., Nordvall, Linn., Horn, Christian. Where are the missing boatyards? Steaming pits as boat building sites in the Nordic Bronze Age (2024). Praehistorische Zeitschrift 2024; 99(2): ss. 782–807.

Länsstyrelsen Skåne (2026). Beslut om tillstånd att undersöka fornlämning. Diarienummer 4673–2026. Länsstyrelsen Skåne.

Schaefer-Di Maida, Stefanie (2022). Current Research on Bronze Age ‘Cooking Stone Pits’ in Northern Germany and Southern Scandinavia. European Journal of Archaeology 25 (4), 463–482.

Larsson, L., arkeolog (1988). The Skateholm project · 1 · Man and environment : interdisciplinary studies. Stockholm: Almqvist & Wiksell International.

Sveriges geologiska undersökning, strandförskjutningsmodel.
https://www.sgu.se/produkter-och-tjanster/geologiska-data/jordarter--geologiska-data/strandlinjer/ (hämtad: 2026-05-28)

Sveriges geologiska undersökning, kartvisaren Jordarter
https://apps.sgu.se/kartvisare/kartvisare-jordarter-25-100.html (hämtad 05-28)

Fornsök