SH2026 Report Trench 10. 1 Inledning · Archaeological Interactive Reports

Identifier

SH2026_RT10_P1

Title

SH2026 Report Trench 10. 1 Inledning

Description

1.1. Bakgrund

I undersökningsplanen nämns möjligheten att vissa av de möjliga anläggningar från magnetometerkartan kunde vara härdar istället för kokgropar. Vi kan därför med fördel definiera dessa två typer av anläggningar. Kokgropar ligger generellt sett i anslutning till boplatser och gravar. De tolkas generellt ha använts för vardaglig matlagning (Lilla Beddinge 24:1, L1989:9337) Riksantikvarieämbetet definierar kokgropar som en “Grop med tät stenpackning av företrädesvis skörbränd sten”. I norra Sverige används termen för gropar med sot och kol mellan stenarna medan detta inte är ett krav för att använda termen i södra Sverige (Riksantikvarieämbetet 2026a).

Härdar definieras som “en avgränsad eldplats” enligt riksantikvarieämbetet (Riksantikvarieämbetet 2026b) men detta är en väldigt lös definition. Nilsson tar upp hur det ofta kan vara svårt att särskilja på kokgrop och härd i sin text i publikationen Fornvännen (Nilsson, M. 2022. s.233). Alltså kan det vara svårt att avgöra ifall en anläggning är en härd eller något annat.

1.2. Syfte

Enligt undersökningsplanen bygger frågeställningarna vidare från tidigare års undersökningar, där strukturerna synliga på magnetometerundersökningen kunde tolkas som kokgropar. Årets utgrävning var därför vidare intresserad av att undersöka ifall några härdar kunde urskiljas på platsen, där kokgropens skörbrända stenar kan ha värmts upp. Seminareutgrävningen gjordes också med syfte att bredda förståelsen av platsen och dess funktion och kronologi, till exempel kokgroparnas eventuella samtidighet med varandra, och eventuella spår av neolitisk och mesolitisk aktivitet och vad det kan säga om bruket av platsen över tid.

Syftet med undersökningen kan alltså sammanfattas som följande:

Kan fler anläggningar i strukturen tolkas som kokgropar i likhet med de som redan undersökts? Består några av anläggningar som framkommer i grupper enligt magnetometerresultatet även av härdar?

Vilken funktion kan anläggningen ha haft? Är kokgroparna tillkomna samtidigt eller har platsen utnyttjats för liknande aktiviteter under längre tid?
Finns ytterligare spår av mesolitiskt och neolitisk aktivitet på platsen?

1.3. Topografi och geologi

Utgrävningsplatsen (L2025:982) ligger söder om gården Östergård, Skateholm i fastigheten Stora Beddinge 35:16, Trelleborgs kommun i Tullstorps socken. Platsen ligger nästan precis 21km från både Ystad och Trelleborg, 850 meter från havet samt 4 meter över havet. Landskapet består av platta och öppna grästäckta betesmarker för nötkreatur. Schakt 10 ligger på den sydöstra sluttningen av en liten suboval kulle i en hage (Lantmäteriet 2026). Jordarten består av olika variationer av sand såsom medium och fine sand i de högre lagren samt isälvssand i det lägre. Vid utgrävningsområdet låg tidigare en lagun. Med hjälp av SGU:s kartvisare och modeller kan man se hur strandlinjen förskjutits sedan bronsåldern.

1.4. Fornlämningsmiljö

Skateholmsområdet har en rik mesolitisk fornlämningsmiljö, med gravfält och boplatslämningar på platserna Skateholm I (L1988:8176, L1988:7563) och Skateholm (L1988:7566, L1988:8055) som undersöktes i ledning av Lars Larsson under 80-talet. Skateholm I och II ligger bara några hundra meter västerut från kohagen där årets seminarieutgrävning tog plats, och ytterligare ett möjligt mesolitiskt gravfält finns några hunder meter bort i östlig riktning. (Larsson 2016, s. 176) Ett relativt stort antal mesolitiska boplatser har hittats längst med kustlinjen, som synligt på kartan över området i fornsök. I det närliggande landskapet syns tecken av bronsåldersaktivitet i form av ett antal mer eller mindre bevarade gravhögar från bronsåldern. Vissa markfynd daterade till bronsåldern har dokumenterats, vilket har öppnat för hypoteser att högar såsom L1988:7635 eventuellt har legat i anslutning till boplatser under bronsåldern. (L1988:7484) Närheten till högarna är värt att sätta i relation till platsen för vår utgrävning. Kokgroparna anlades kustnära omgivna av en rik historisk miljö som var synligt i landskapet.

1.5. Metod och genomförande

Utifrån en magnetometerundersökning gjord 2024 (se figur 1) identifierades ett antal möjliga anläggningar, som under en testgrävning gjord i samband med undersökningen konstaterades vara kokgropar, något som vidare bevisades under seminariegrävningen år 2025. Utifrån de potentiella anläggningarna inmätta med gps utifrån magnetometerkartan tilldelades schakt till grupper om 3-4 studenter. Ett schakt om 2x2m mäts upp med den gps-inmätta punkten i mitten. Första lagret med torv togs bort genom spadgrävning, och utgrävningen fortsatte sedan stratigrafiskt med skärslevar. 40 cm under markytan noterade vi ett mörkare lager i nordvästra hörnet. Eftersom det såg ut som att lagret fortsatte vidare in i västra väggen av schaktet och vi såg en viss ansamling av stenar utvidgades gropen med 50 cm runt den förmodade anläggningen. I den utvidgade delen av schaktet påträffades brända och skörbrända stenar i den nordvästra delen av schaktet men ingen tydligare koncentration eller avgränsning i jordlagret. Schakten i direkt angränsning till vårt (schakt 6 och 8) hade samma problem med att urskilja en angräsning av lagret, och noterade en liknande tendens i att lagret såg ut att bli mörkare en bit ifrån den inmätta punkten utifrån magnetometerkartan. I respons till vad vi tyckte oss urskilja i lagret och utifrån en misstanke om att magnetometerkartan inte varit helt träffsäker utvidgade vi därför schaktet ytterligare. Det mörka lagret (L1390) utgrävdes stratigrafiskt, men vid ca 50 cm djup var lagret fortfarande oklart och en saknade en tydlig koncentration eller avgränsning. En djupare testgrop grävdes därför i nordvästra hörnet för att försöka urskilja djupet på det mörkare lagret, och se ifall det gick att urskilja tecken på en eventuell anläggning, eller om schaktet endast bestod av ett lager. Testgropen var 80 cm lång, 24 cm bred och grävdes ned till ett djup 80 cm där sandlagret övergick till ljus isälvssand. Under grävningen av testgropen påträffades flera större stenar och det mörkare jordlagret övergick i svartare, sotig sand och en kokgrop kunde plötsligt konstateras. Detta var en anläggning som inte var synlig på magnetometerkartan, förmodligen på grund av störningar från närliggande järnskrot eller liknande. En sektionsritning av den norra väggen av testgropen gjordes på millimeterpapper och en 3D-modellering av schaktet gjordes. På den fjärde dagen var schaktet 3,69 m brett och varierande i djup från 38 cm i den östra delen och ca 50 cm djupt i den västra delen av schaktet. Grupp 1 anslöt därför efter sin färdiga utgrävning för att fortsätta utgrävningen av det mörka lagret i den östra delen av schaktet, medan fyllningen i anläggningen grävdes ut och profilen av jordlagren kring kokgropen ritades på millimeterpapper. Under utgrävningen av fyllningen av kokgropen (1236) togs två jordprover, ett från övre delen av kokgropen och ett från botten av anläggningen. Under grupp 1:s fortsätta utgrävning av lager 1309 i östra delen av schaktet hittades ett flertal fynd i lagret. Med tanke på hur djupt ned den utgrävda anläggningen i det nordvästra hörnet befann sig så är det möjligt att anläggningen som blev utläst på magnetometerkartan finns i det sydöstra hörnet av schaktet precis som kartan visade, bara betydligt djupare ned än vad vi hann gräva.

2. Undersökningsresultat

2.1. Stratigrafisk redogörelse

Det översta lagret i schakt 10 var omkring 10 cm djupt och bestod av matjord. Lagret bestod av ljusbrun sand med mindre stenar och fynd av enstaka flinta utan tecken på avslag, bruk eller retusch. Andra lagret bestod av mörkbrun sand och var 30 cm djup från ytan och i detta lagret gjordes flera fynd. Ett antal skärvor keramik (F1003) var utspridda i schacket i detta lager och även en flintkärna (F1007) med tecken på avslag hittades i botten av detta lagret. En bit historisk keramik och en rostig spik hittades i detta lagret men eftersom att de inte tillhörde den eftersökta kontexten sorterades dem bort. I det andra lagret började också allt mer träkol dyka upp. Det tredje lagret bestod av en svartbrun sand och var omkring 45 cm djup från ytan. I detta lager hittades allt mer träkol och ytterligare fler små skärvor av keramik (F1000) (F1006), en borr i flinta (F1008) och en knacksten i bergart (F1010). I det tredje lagret hittades även ett fragmenterat kärl bestående av större skärvor (F1009). I detta lagret hittades ytterligare en bit glaserad historisk keramik som sorterades bort då den inte tillhörde den eftersökta kontexten. I lager 4 bestod jorden av en väldigt fin svart sand med mycket träkol och spridda brända mindre stenar och var vid 55 cm djup från ytan. I detta lagret fann vi ett flertal keramikskärvor, däribland en mynningsbit (F1001) som fanns ihop med en mindre skärva (F1002), en keramik skärva med antydan till vulst (F1004) och en mynnings bit i keramik ihop med hals och vulst i keramik i två delar (F1005). I lager 5 påträffades en kokgrop i nordvästra hörnet av schaktet vid 90 cm djup från ytan. Gropen var 45 cm djup och jorden i detta lagret bestod av finkornig svart sand med mycket träkol i. Anläggningen påträffades i hörnet vilket innebar att endast en ungefärlig fjärdedel kunde grävas ut. Detta gav oss dock en god förståelse för profilen av gropen. Från syd till norr mättes gropen till en meter och från öst till väst 55 cm men gropen fortsatte in i väggen på båda hållen. Gropen hade en suboval form och fyllningen var koncentrerad i mitten och botten av kokgropen och bestod av större stenar varav ett flertal var skörbrända.

2.2.

I schakt 10 hittades elva fynd som ansågs relevanta för kontexten. Av dessa ansågs fem vara av högre intresse då de gav möjligheter för mer exakt datering och definiering.

Fynd 1001 och 1005 innehöll båda två keramikskärvor från kärls mynningar. Fynd 1005 består av två skärvor, en mynning och en halsskärva som har passning. Halsskärvan hade vulster samt början till rabbning vilket i samband med mynningsskärvan visade på att kärlet hade dekor av typ B och härstammade från YBÅ period V-VI. Fynd 1005 hittades med 1004 som är en keramikskärva från kärlets buk. Ingen passning existerade mellan dem.

Fynd 1009 var ett fragmenterat kärl bestående av större skärvor. Bland skärvorna hittades två mynningsbitar som precis som fynd 1004/1005 följde typ B dekoren och var släta längs med mynningskanten för att sedan övergå till rabbade ytor på hals och buk. Detta gjorde det möjligt att datera även detta kärl till YBÅ V-VI.

Fynd 1008 bestod av en mesolitisk flintaborr gjord från ett avslag av danienflinta. Borrens kanter är helt retuscherade runt dess “huvud”.

Fynd 1010 var en handsten med ett flertal plana facetter som förmodas ha använts som knacksten. Slitningsmönster på stenen tyder på även på att handstenen möjligen kan ha använts för malning.

Bland de resterande relevanta fynden var majoriteten av fyndposterna keramik. Fynd 1000, 1002, 1003, 1004, 1006 var alla lösa fynd av rabbad keramik och var förmodligen skärvor från buken på diverse kärl. 1000, 1003 och 1006 alla av flertalet skärvor som hittades utspridda på olika mindre områden i schaktet.

Fynd 1007 var ett spånblock av grovkornig, matt grå flinta.

Utöver dessa fynd hittades en järnspik, en skärva porslin eller fajans samt en glaserad bit keramik, troligen från 1800-tal. Dessa var inte relevanta för kontexten och dokumenterades inte. (Högberg, A et al. 2002. s. 8, 26 ; Lindahl, A. Olausson, D. Carlie, A. 2002. s. 86-88)

3. Diskussion

3.1. Magnetometerläsning i praktiken

Magnetometerkartan som årets utgrävning baserades på visade sig under utgrävningens gång inte vara helt tillförlitlig. På platsen där anläggningen påträffades gav magnetometern inga utslag alls (se figur 3), något som kan ha berott på störningar från järnskrot eller liknande i jordlagret. Den funna kokgropen påträffades nästan 1 meter ifrån där det ursprungliga schaktet anlades. Anläggningen dök även upp på ett oväntat djup; cirka 60-70cm ned och fortsatte till 110 cm ned från schaktets kant. Magnetometerkartan och de strukturer som noterats på den avläsningen låg till stor grund för hur undersökningen planerades, och att en anläggning inte var synlig på kartan är något värt att notera för framtida bruk av magnetometeravläsningar under planering av utgrävningar. Det är även intressant att utvärdera vår brist på tilltro till magnetometerläsning i fält, då vi valde att följa lagret vidare och utvidga schaktet utefter vad vi såg i jorden, istället för att fortsätta gräva nedåt vid den punkt som magnetometerkartan utläst. Lagret vi befann oss i var oklart och utbrett över ett stort område, något som schakten i närheten av oss också kunde konstatera. Alla tre schakten i närheten av varandra, det vill säga schakt 6, 8 och 10 valde att utvidga sitt schakt utefter lagret eftersom vi tänkte att magnetometern gett ett otydligt resultat, men fick sedan under utgrävningens gång en klarare bild av lagret, och att utslagen på magnetometern visst hade varit träffsäkra i kartläggningen av anläggningar.

3.2. Fyndsituation

Stora mängder keramik påträffades i schaktet. Samtlig keramik var rabbad med undantag för de släta mynningsskärvorna (det vill säga F1001, F1005 och F1009). Keramiken kan därför överlag dateras till bronsåldern och kärlen med släta mynningar kan dateras mer exakt till yngre bronsålder, period V-VI. Den stora mängden keramik kan tala för tolkningen att kokgropen potentiellt använts för matlagning. Det är dock för tillfället svårt att säga säkert då keramiken inte påträffades i kokgropen och är därför svår att sätta i direkt kontext med den.

Vad gällande flintaborren (F1008) och mikrospånblocket (F1007) så kan dessa rimligen dateras till senmesolitikum-tidigneolitikum (Högberg, A et al. 2002). Dessa fynd tyder på att platsen kan ha använts återkommande under längre perioder i forntiden. Vidare kan knackstenen (F1010), som hittades i sydöstra delen av schaktet i lager 1309, ses som ett tecken på att platsen använts för matberedning. Slipspåren på stenen tyder på att stenen kan ha använts till att krossa fröer och vegetabilier. Knackstenens fyndsituation i lagret gör den dock på samma sätt som keramiken svår att sätta i direkt kontext med kokgropen, då det kan ha eroderat ned från höjden över tid.

En stor del av schaktet (cirka 60%) bestod av ett fläckigt och otydligt mörkare lager där en del skörbränd sten påträffades (se figur 12). Detta lager kan förmodas ha bildats av erosion ned för kullen av eventuella tidigare kokgropar eller lämningar, något som gjorde tolkningen av lagret oklar.

4. Sammanfattning

Vi kan konstatera efter den genomförda undersökningen att de strukturer avlästa på magnetometerkartan är kokgropar. Det är möjligt att härdar också finns i området men ännu har inte en sådan kunnat identifieras. Till skillnad från förra årets seminariegrävning hittades ett flertal fynd i schaktet: flera rabbade keramikskärvor varav ett fåtal mynningsskärvor som kunde dateras typologiskt till yngre bronsåldern, en flintborr som alltså tyder på mesolitisk eller neolitisk aktivitet på platsen, samt en knacksten som kan vara ett bevis på att matberedning skett i området. Samtliga fynd hittades i det mörkare jordlagret som bredde ut sig över en stor del av schaktet. Detta lager gjorde anläggningen svår att lokalisera då jordlagret var svårläst och schaktet utvidgades därför ett flertal gånger i ett försök att definiera lagret. Efter utvidgningarna av schaktet var lagret fortfarande mycket svårtolkat, men istället hittade vi en kokgrop som inte syntes på magnetometerkartan, förmodligen på grund av störningar från metallskrot. Anläggningen som ursprungligen markerades på magnetometerkartan är troligtvis situerad på den punkt som angetts, men djupare ned än vad vi hann gräva.