1. Inledning

Undersökningsplatsen utgörs av en upphöjning i landskapet med utsikt över
gräsängar, glest bevuxna trädområden och nyfikna kor. Härifrån är det inte många stenkast ifrån de uppmärksammade gravfälten vid Skateholm. Platsen och dess närområde är således känt för dess rika förhistoriska lämningar, särskilt från mesolitikum. Dock är kunskapen om yngre perioder i detta område mindre känt (Larsson 1988, s. 12). 

Platsen undersöktes år 2024 som en del av forskningsinsatser kring Skateholm I och II:s närområde. Genom geodata- och magnetometerundersökningar identifierades en cirkulär/oval struktur, cirka 100 × 40 meter stor, som följde höjdens topografi. Strukturen bestod av ett flertal runda anomalier med en uppskattad diameter på cirka 2 meter. Dessa anomalier indikerade möjliga fornlämningar (Berggren 2025, s. 1).
För att avgöra om färgningarna representerade arkeologiska lämningar genomfördes ytterligare en undersökning samma år. Ett mindre schakt togs upp över en av färgningarna. I schaktet påträffades en anläggning bestående av skörbränd sten, träkol och sot. Anläggningen antas vara en “kokgrop”. Fyndmaterialet var mycket sparsamt med endast fragment av keramik och djurben. Två prover av träkol analyserades genom 14C och båda analyserna gav en datering till yngre bronsålder, se tabell nedan. 

Se tabell 1. 

Mot bakgrund av dessa resultat och i samråd med Länsstyrelsen, bedömdes kunskapspotentialen som tillräckligt hög för att motivera en mer omfattande utgrävning. Denna genomfördes som en seminariegrävning av arkeologistudenter vid Lunds universitet under perioden 19–23 maj 2025. 

1.1 Bakgrund

I undersökningsplanen beskrivs anomalierna/anläggningarna som magnetometerundersökningen visade som kok- eller eldgopar. Med detta i åtanke blev begreppet grop viktigt för en vidare analys av undersökningsresultatet. I följande avsnitt kommer olika gropars funktion under yngre bronsåldern att diskuteras. 

Gropar - funktion och karaktär. 
Sedan man först upptäckte gropar med skörbrända stenar har arkeologer varit förbryllade över dem och deras funktion. De benämns ofta under samlingsnamnet “kokgropar”, vilket antyder att de användes till matlagning. Men så ter sig inte alltid vara fallet, vilket gör benämningen missvisande (Ling et al 2024, s.6). Deras funktion är alltså föremål för diskussion. I denna rapport kommer anläggningarna benämnas som gropar för att aktivt undvika en för tidig tilldelning av funktion.

Det de egentligen beskriver är helt enkelt gropar vars fyllning innehåller tätt packade stenar som spruckit av värme samt träkol och sot i de nedre lagren (Schaefer-Di Maida 2022, s. 464). Dess generella funktion ter sig har varit att alstra värme över lång tid eller skapa rök och ånga. Gropar förekommer över hela norra Tyskland, Danmark, södra Sverige och nordvästra Polen (Schaefer-Di Maida 2022, s.474).
Gropar förekommer i landskapet på flera sätt – enskilt, i enkla eller dubbla rader samt i cirklar. Dessa cirkulära formationer av gropar är hittills endast kända från Mang de Bargen och Hüsby, där även rader och oregelbundna mönster förekommer (Schaefer-Di Maida S 2022, s.471).

Olika funktioner. 
Det finns ett antal olika definitioner av groparnas funktion där gränserna dem emellan kan vara svåra att tyda. Några underkategorier av gropar kommer att beskrivas nedan. 

Kokgropar​. Kokgropar ses både i direkt anslutning till boplatser och nära gravar och är ofta få i antal. Dessa tolkas som att de använts till vardags för matlagning.​ I närområdet finns det ett flertal exempel som kan definieras som kokgropar: (Lilla Beddinge 24:1, L1989:9337). De flesta av kokgroparna i närområdet förekommer i direkt anslutning till boplatser och är få i antal (tex de i Lilla Beddinge). De är ofta fyndfattiga. Anledningen till detta kan vara att maten som tillagades var insvept i löv mellan de heta stenarna, vilket stöds av etnografiska exempel (Schaefer-Di Maida 2022, s. 475). 

Ceremoniella gropar. En annan typ av tolkning av gropar är att de har använts för sociala sammankomster (Ling et al 2024). Dessa kännetecknas av att vara belägna på ett exponerat läge, ofta på sandiga platåer, inom 500 meter från vatten, men minst 500 meter från gravar och minst 100 meter från samtida boplatser (Schaefer-Di Maida 2022, s.464). De består vanligtvis av ett större antal kokgropar i långa rader, utan fynd av föremål.

Ånggropar​. Denna typ av grop har föreslagits som hypotetiska anläggningar för båtbygge. Båtens betydelse under bronsåldern i Skandinavien ses inte bara genom hällristningar utan också genom ekonomiska och ekologiska spår. Eftersom Skandinavien låg utanför de områden som var rika på koppar, tenn och brons, så blev båtar och sjötransporter nödvändiga för de skandinaviska samhällena för att kunna ta del av denna tidiga globaliserade värld (Vandkilde 2019, s. 4-5). Men var byggdes dessa båtar? Spåren av sådana platser är få (Ling et al. 2024, s. 2).

Via etnografiska studier har äldre typer av konstruktionsteknik kunnat observeras. Ångningen utfördes med öppen eld. Båtbyggaren sänkte nyhugget trä i vatten för att sedan hetta upp det över en öppen eld tills det blev tillräckligt böjligt för att kunna vridas och formas (Ling et al 2024, s.6). De kriterier som redan diskuterats för ceremoniella gropar är de samma för ånggropar. Men det finns ett antal ytterligare krav som önskvärt bör uppfyllas för att stärka tolkningen för ånggropar.

För att en anläggning ska kunna tolkas som en möjlig ånggrop för båtbygge krävs ett större antal gropar och att själva gropen saknar fynd. Det man hypotetiskt kan förvänta sig att hitta är redskap som enkla skafthålsyxor, slipstenar eller andra verktyg som kan ha använts vid bearbetning av trä. Fynd av lämpliga trädslag för båtbygge, såsom tall, ger stöd för tolkningen. Även rester av tjära eller harts är viktiga, eftersom dessa material användes vid tätning av båtar. Platsen bör dessutom vara belägen vid vatten, gärna i anslutning till grunda vikar, vilket underlättar både ångning och sjösättning. Ånggroparna är oftast cirkulära, med en diameter på cirka 0,4–3 meter och ett djup på 0,3–0,9 meter (Ling et al 2024, s.6).
 

1.2 Syfte

Syftet med denna undersökning var att verifiera resultaten från den tidigare genomförda magnetometerundersökningen samt att undersöka följande frågeställningar:

- Huruvida den cirka 100 x 40 meter stora anläggningen är en sammanhängande struktur, och om de identifierade groparna är samtida.

- Analysera och tolka vilken funktion groparna och den större anläggningen kan ha haft (Berggren 2025, s.5).
 

1.3 Topografi och geologi

Utgrävningsplatsen (L2025:982) ligger vid Östergård, Skateholm i fastigheten Stora Beddinge 35:16, Trelleborgs kommun i Tullstorp socken. Platsen ligger ca 4 meter över den moderna vattenytan och ca 850 meter från havet, 21 km från Trelleborg. Landskapet är ett öppet och platt gräslandskap som ligger i och bland betesmarker för nötkreatur. Schakt 2 och schakt 6 ligger i sluttande mark på östra sidan av en suboval kulle. Jordarten består av isälvssediment/sand (Lantmäteriet 2025).

Det undersökta området är beläget i anslutning till en forna lagun och Skateholmsån. Även om landhöjningen och strandlinjeförskjutningen har varit relativt begränsad sedan bronsåldern, föreligger vissa förändringar. Med stöd av modeller för strandförskjutning (SGU 2025) framgår att anläggningarna troligen var belägna på en svagt upphöjd plats i landskapet, omgiven av vatten på båda sidor som hade kontakt med havet.

Se karta 1. Karta över topografin och utgrävningsplatsen i relation till den uppskattade strandförskjutningen under yngre bronsålder (2500BP). Bild av Daniel Forsberg.
 

1.4 Fornlämningsmiljö

Undersökningsområdet ligger i en relativt rik fornlämningsmiljö från förhistorien där majoriteten av lämningarna är stenåldersboplatser. I nära anslutning till undersökningsområdet ligger ett mesolitiskt bo- och gravplatsområde, i vardagligt tal kallat för Skateholmsboplatsen. Skateholmsboplatsen består av ett antal platser där Skateholm I (L1988:8176, L1988:7563) och Skateholm II ( L1988:7566, L1988:8055) är helt undersökta. Undersökningarna genomfördes åren 1980-1985 under ledning av professor Lars Larsson. Skateholm II utgör den äldsta av platserna och övergavs omkring 5200 cal BP. Skateholm I, som är något yngre, har daterats till cirka 4800 cal BP. Inom Skateholm I undersöktes totalt 65 gravar, medan 22 gravar dokumenterades vid undersökningarna av Skateholm II. Skateholm I och II är hittills de största mesolitiska gravplatserna som undersökts i södra Skandinavien (Larsson 2016, s. 175-176).
Ytterligare en plats benämnt som Skateholm III (L1988:7560 ) ligger inom Skateholmsboplatsen. Skateholm III genomgick en mindre arkeologisk undersökning redan på 1930-talet. Vid denna undersökning påträffades flera gravar, men endast en grävdes ut. Platsen är belägen cirka 300 meter väster om Skateholm I och är enligt 14C datering yngre än Skateholm I. De tre nämnda platserna ligger alla inom ett område med en diameter strax under 300 meter (Larsson 2016, s. 175-176).
De tydligaste materiella spåren av förhistorisk mänsklig aktivitet i anslutning till undersökningsområdet utgörs av gravhögar som kan dateras till äldre bronsålder. Antalet gravhögar i området har historiskt sett varit större än de som idag är synliga i landskapet (Larsson, 1988, s. 12). De gravhögar som fortfarande är synliga i dagens landskap är i Fornsök registrerade under benämningar såsom Killehög (L1988:7543), Västra Tornhög (L1988:8160) och Galgebacken (L1989:4202).
Det har även framkommit en del lösfynd från förhistorien på platser kring undersökningsområdet. En plats som är värd att belysa är Lilla Beddinge, där ett antal prestigegodsfynd från senneolitikum och bronsåldern gjorts. Fynden består av bland annat en halsring av brons (L1989:8853), 25 hela bronsringar och delar av ytterligare 8 (L1988:5416), 1 avbruten flintdolk (L1989:8697) samt en flintdolk och ett hängbryne av skiffer (L1988:4707).

Se karta 2: Fornlämningsmiljön kring undersökningplatsen. Undersökningsplatsen är markerad med ett R i turkost.  
 

1.5 Metod och genomförande

Utgrävningen skedde mellan 19-23 maj 2025 och utfördes som en seminariegrävning vid Lunds Universitet och bestod av 19 studenter och tre lärare. Grupper om 3-4 personer tilldelades varsitt schakt. Valet av schaktens placering grundades på tidigare utförda magnetometerundersökningar samt registrerade koordinatpunkter. Varje schakt mättes upp till en yta om 2 x 2 meter (4 m²) och torvades av genom spadgrävning. Gräsytan avlägsnades med rötterna intakta och lades åt sidan för senare återplacering.
Grävningen utfördes enligt single-context-metod, med målsättning att bevara en jämn och plan yta under arbetets gång. Matjorden lades upp i närheten av respektive schakt. Definitionen av stratigrafi bedömdes utifrån iakttagelser i färg och fyllningens konsistens. Vid friläggning av anläggningar användes skärslevar, penslar och borstar. Fyndhantering skedde lager för lager med hjälp av handplockning och sållning (5 mm-såll).
De anläggningar som påträffades under matjorden mättes in och dokumenterades kontinuerligt och stegvis i takt med förändringar i stratigrafi och fyndsituation. Använda dokumentationsmetoder inkluderade kontextblanketter, fältdagbok, fotografering med både fältkamera och privata kameror, inmätning med tumstock och GPS, 3D-fotografering samt profilritning på millimeterpapper.
En anläggning i form av en grop påträffades i schakt 2, denna benämndes som A2. A2 delades in i två halvor, den södra delen G137 och norra delen G144. Grävenheterna undersöktes noggrant och sållades separat. Anläggningen delades sedan upp i två lager, detta på grund av att fyllningen på anläggningen ändrades. Det nedre lagret delades på samma sätt som det övre lagret, den södra delen G330 och norra delen G320, även dessa sållades separat och 100% av anläggningen undersöktes. Ett makroprov togs även i båda lagren. Profilen av A2 ritades på ett millimeterpapper genom att mäta botten på gropen med hjälp av en tumstock.
I schakt 6 påträffades en anläggning i form av en grop, denna benämndes som A7. A7 delades in i två halvor, den södra halvan fick grävenhetsnummer 625. På grund av tidspress så grävdes endast G625. 100% av G625 undersöktes och sållades. Det togs även ett makroprov i G625 och ett i lager 718 i schaktet. Efter utgrävningen ritades en profilritning av A7 som mättes med hjälp av en tumstock och ritades ut på ett millimeterpapper. Innan schaktet stängdes igen täcktes A7 av markduk. 
Lösfynd registrerades i fältdagboken och förvarades i fyndpåsar. Dessutom samlades makrofossilprover in för en senare analys av arkeobotaniker vid Lunds Universitet. Undersökningen dokumenteras och analyseras i QGIS och AIR (Archaeological Interactive Reports). Samtliga fynd lämnas över till LUHM för magasinering. 
 

 2. Undersökningresultat 

Resultaten från undersökningen redovisas nedan med utgångspunkt i kontextblanketterna samt de observationer som gjordes i fält. För tydlighetens skull behandlas de två schakten var för sig. 

2.1  Stratigrafisk redogöresle

2.1.1 Schakt 2

Det översta lagret i schakt 2 var matjorden (2000) som var cirka 30 centimeter djupt. Lagret bestod av ljusbrun sand och mindre stenar var närvarande, det förekom även någon bit träkol. Det gjordes bland annat fynd av ett flintavslag (F201) och ett vitt skal (F200) av okänd art. Flintavslaget har tecken på bearbetning med bruksretuch och väger 19.2 gram. 
    I schaktet undersöktes en anläggning/grop. Grop A2 påträffades 30 centimeter under markytan och var cirka 22 centimeter djup. Mitten av gropen var 70 centimeter från schaktets östra vägg och cirka 70 centimeter från schaktets södra vägg. Gropen hade formen av en suboval och mätte cirka 77 centimeter från syd till norr och 88 centimeter från öst till väst. 

Se bild 1 för profilritning av grop A2. 
 

Fyllningen i grop A2, se bild 2, delades in i fyra grävenheter. De två översta grävenheterna, benämnda 137 och 144, utgjordes huvudsakligen av skörbrända stenar. Den sammanlagda volymen av de skörbrända stenarna uppmättes till cirka 73 liter. Finkornig sand samt inslag av kolfragment var även närvarande i lagret. De båda grävenheterna innehöll mer sot på den västra sidan. I grävenhet 144 framkom ett fynd som tolkades som en större sammanhängande kolbit, se bild 3. I grävenhet 144 gjordes bland annat fynd av ett flintspån (F202) med spår av bruksretusch som vägde 16.1 gram. I grävenhet 137 gjordes bland annat fynd av ett spån (F203) och ett splitter (F204) som totalt vägde 1.3 gram.

Se Bild 2: Grop 2 med fyllning av grävenheter 137 och 144. Fotograferat från öst

Se Bild 3: Fynd från grävenhet 144 som tolkas som en sammanhängande kolbit. Fotograferat från öst.

De två underliggande grävenheterna, 320 och 330, innehöll ingen skörbränd sten, se bild 4. Lagret bestod istället av finkornig sand, lite småsten och ett fåtal kolbitar. Lagret präglades av fläckvisa färgvariationer i svart, grått, brunt och rödaktigt. Sotet var som mest koncentrerat i grävenheten 330 västra sida. I regel hade den norra delen högre koncentration av sot och träkol. 
 

Se Bild 4: Grop 2 grävenheterna 320 och 330. Fotograferat från söder.

2.1.2 Schakt 6

Det översta lagret i schakt 6 var matjorden (6000) som enligt mätning på den västra väggen var 46 centimeter djupt. Lagret bestod av ljusbrun sand där mindre stenar var närvarande. I matjorden hittades fem flintavslag (F600; 601; 602; 603) som sammanlagt väger 32.9 gram.
Ett lager (718), se bild 5, upptäcktes enligt stick på västra väggen 46 cm ner och uppskattas vara 20 cm tjockt. Lagret uppfattas ha ett ojämnt fördelat djup och tjocklek i schaktet samt vara sluttande nedåt från väst till öst. Lager 718 bestod av ett aningen rött, fastare mörkbrunt sandlager där oregelbundna sotfläckar förekommer. Övergången mellan matjorden och lager 718 var hyfsat skarp. 
 

Se Bild 5: Bild på västra väggen i schakt 6 som visar övergången mellan matjord och lager 718. Bild tagen från öst.

I schaktet hittades även en anläggning/grop A7, se bild 6, vid ett djup på 46 centimeter till 71 centimeter som skar genom lager 2 (718). Mitten av anläggningen låg 46 centimeter från den norra väggen och 70 centimeter från den västra väggen. Grop A7 var subcirkulär, 70 centimeter från syd till norr och 79 centimeter från öst till väst och var 25 centimeter djup.

Se Bild 6: Bild på A7 innan fyllningen grävdes ut. Bild tagen från söder.

Fyllningen av grävenhet 625 undersöktes och innehöll ljusbrun och grå sand och ett parti på västra delen innehöll svart sotig sand. G625 innehöll även många skörbrända stenar (cirka 64 liter) och träkol var närvarande. Ett sotigt flintavslag (F604) hittades bland de översta stenarna bland den sotiga fyllningen på västra sidan i G625. Avslaget hade inga tecken på att vara skörbränt och vägde 23.8 gram. 50% av A7 undersöktes, och 100% av grävenhet 625 undersöktes.

Se Bild 7: Digitaliserad profilritning av A7. 1: Hög koncentration av sot, skörbränd sten. 2: Fyllning 625, ljusbrun och grå sand. Stora stenar. 3: Nedgrävningskant av ej undersökt lager (718). Sand, mörkbrun och aningen rödaktig. (Bildförklaring: 1: Hög koncentration av sot, skörbränd sten. I Fyllning 625).

Det förekom ytterligare en anläggning i sydöstra hörnet i schakt 6, denna anläggning benämndes som A8. A8 förekom vid ett djup av 55 centimeter och var täckt av svart sotig sand och stenar A8 undersöktes inte närmare på grund av tidsbrist och undersökningens omfång. 

2.2 Fyndbeskrivning

I följande avsnitt presenteras några av de fynd som gjordes i schakt 2 och 6. För tydlighetens skull beskrivs varje schakt för sig. 

2.2.1 Schakt 2
I schakt 2 hittades sammanlagt fem fynd. Ett snäckskal (F200) till synes av den systematiska klassen musslor (Bivalvia) hittades i matjorden. I matjorden hittades även ett flintavslag av skandinavisk senonflinta med tecken på bearbetning och bruksretusch (F201). I anläggning 2, grävenhet 144 hittades ett avslag matt danienflinta med bruksretusch (F202). I grävenhet 137 hittades två fynd av flinta; ett spån av skandinavisk senonflinta (F203) och ett mikrospån av matt danienflinta (F204) (Högberg, A. & Olausson, D. 2007, s. 88-91, 112-115. Högberg et al 2002, s.11, 16).

Se Bild 8: Fynd 201.

Se Bild 9: Fynd 203.

2.2.2 Schakt 6
Det var totalt fem stycken fynd som hittades i schakt 6. I matjorden framkom fyra flintavslag; ett avslag matt danienflinta med bruksretusch (F600), ett avslag skandinavisk senonflinta med en vingeplattform—där den koniska kraften som skapas vid mjuk teknik kan observeras som en cirkel vid slagbulans övre kant (F601), ett avslag matt danienflinta (F602) och två avslag av sydskandinavisk senonflinta (F603). Det påträffades även ett avslag matt danienflinta i grävenhet 625 (grop 7), avslaget var täckt med svart sot vid fyndtillfället (F604) (Högberg, A. & Olausson, D. 2007, s. 88-91, 112-115. Knarrström & Wrentner 1996, s. 83-84).

Se Bild 10: Fynd 601.

Se Bild 11: Fynd 604.

3. Diskussion

Baserat på undersökningsresultaten och tidigare forskning diskuteras anläggningarnas funktion och samtidighet nedan, detta i syfte att försöka besvara undersökningens frågeställningar. 

Likheter och olikheter
Grop 2 och 7 var i många avseenden lika varandra, de hade till exempel en liknande storlek och djup. Fyllnadslagren liknande varandra i antal stenar, mängden kol och sot samt dess relativa fyndfattighet. Mängden stenar och dess storlek var även lika varandra. Dessutom återfanns de märkbart största stenarna i groparnas mitt i båda anläggningarna. Att de två groparna var lika varandra kan möjligtvis stärka tesen om att de var samtida med varandra och att de hade en liknande funktion.

Fyndsituation
Fyndfattigheten var delvis förväntad, då detta är en känd egenskap hos alla typer av gropar (Schaefer-Di Maida 2022, s. 476). Men frånvaron av matrester och keramik talar emot tolkningen att de varit avsedda för vardagliga aktiviteter, såsom matlagning. Samtidigt försvåras tolkningen av att det saknas tydliga indikationer på att groparna haft en ceremoniell funktion eller använts som ånggropar, då inga verktyg eller andra specifika föremål hittats. Det är troligt att det större trästycket/kolbiten och de övriga små kolbitarna som påträffats var rester av timmer för bränning och inte använts som byggmaterial. Därav kan ingen tolkning av groparnas funktion göras utifrån fynden. 
Ett snäckskal, troligen tillhörande en mussla, påträffades i matjordslagret i schakt 2 (F200). Trots att det rör sig om ett enstaka fynd och att författarnas kunskap om skaldjurens tafonomi är begränsad, bör fyndet noteras. Skalets datering är osäker eftersom det återfanns i matjordslagret, det kan dock inte uteslutas att fyndet indikerar närhet till ett dåtida vattenområde.
Det mikrospån hittades i G137 kan troligtvis dateras till tidigare perioder, såsom senmesolitikum eller neolitikum. Detta fynd hamnade rimligtvis i anläggningen efterhand som matjorden har rörts om. Detta kan tolkas som att undersökningsplatsen har en längre kontinuitet av användning än vad som tidigare varit känt, och att den eventuellt har en koppling till gravfältet i Skateholm.

Groparnas relation till miljö och boplatser. 
Tolkningar av anläggningarna i sig blir intressanta när de relateras till fornlämningar
i närområdet, forntida landskap och vattenlinjer. Groparna låg i anslutning till forntida vatten, på en höjd i landskapet. Groparna ter sig dessutom ha legat minst 500 meter från samtida gravar och över 100 meter från samtida boplatser. Med denna sammantagna information kan en tolkning av groparnas funktion göras. Gropar faller inte inom kategorin kokgropar för vardagssysslor. Istället lutar det åt att groparna har använts för ceremoniella syften eller i samband med båtbygge (Ling et al 2024, s.6). När man tar i åtanke att vattenområden både hade en stark betydelse för människornas föreställningsvärld och praktisk betydelse för båtbygge under bronsåldern ter sig denna tolkning rimlig. 

Tolkning av platsen
En aspekt som talar för att platsen använts för en tidsspecifik och samtida aktivitet är att de påträffade groparna är orörda och inte överlappar varandra. Vid utgrävningen av anläggning 2 och 7 påträffades inga skörbrända stenar utanför gränsen för nedgrävningen. De verkar alltså legat orörda. Detta tyder på att de anlades under en begränsad tidsperiod och att de som grävde och använde dem var medvetna om var de andra groparna fanns, och därför undvek att störa dem. Detta gäller både de två gropar som behandlas i denna rapport (AG2 ; AG7), samt en förmodad tredje, ej undersökt grop (A8) i schakt 6, vilka alla tre låg på rad ca 0,7-1,3 meters avstånd från varandra. Detta stärker tolkningen av att de var samtida med varandra. 
Om man utgår från att majoriteten av groparna som utgör den 100 x 40 meter stora strukturen är samtida, kan denna cirkulära formation tolkas som ett uttryck för en gemensam aktivitet för en större grupp människor (Stefanie Schaefer-di Maida 2022, s. 475). Oavsett groparnas funktion så ter sig platsen ha varit viktig för närområdets invånare och att samhället hade ett särskilt intresse för platsen. 
Att platsen var betydelsefull för personerna som bodde i området kan alltså ses som troligt, men vad funktionen av groparna var bör problematiseras. När det gäller gropar överlag kan det mycket väl ha varit så att det inte fanns någon tydlig gräns mellan dess praktiska och rituella funktion. Det kan till exempel ha varit en plats för feasting (Dietler 1996:88-115) och sociala sammankomster med ceremoniella gropar, där man både tillagade mat och utövade kulturella riter. Det kan även röra sig om en plats där man använde ångropar för att konstruera båtar, parallellt med att kokgropar användes för tillagning av måltider. Användningen av platsen kan dessutom ha varierat över tid. Författarna av rapporten åberopar därför aktsamhet vid tolkning. En alltför snäv kategorisering av groparna utifrån deras funktion riskerar att förenkla det förhistoriska levnadssättet.

4. Sammanfattning 

Sammantaget pekar resultaten på att groparna kan ha använts för sociala aktiviteter eller båtbygge, men den exakta funktionen är fortfarande osäker. Anläggningarnas placering och fynd pekar dock ifrån kokgropar för vardagssysslor som funktion. Fyndfattigheten och avsaknaden av tydliga rituella eller vardagliga artefakter gör tolkningen svår, och en tydligare förståelse kräver fortsatt forskning samt bekräftelse genom 14C-dateringar av de jordprover som togs vid undersökningen. En framtida undersökning med metalldetektorer och sökschakt av det dåtida vattentäckta området och kullen som är i direkt anslutning till anläggningarna kan vara av stort värde. Här kan man kanske förvänta sig fynd från deponeringar av prestigegods eller rester av båtbygge. 

Administrativa uppgifter

Lokal: L2025:982

Länsstyrelsens diarienummer: 5494-2025

Datum för beslut: 2025-02-19

Län: Skåne

Kommun: Trelleborg

Socken: Tullstorps socken

Fastighet: Stora Beddinge 35:16

Koordinatsystem: EPSG:3006

Läge

X koordinat: 404000

Y koordinat: 6139000

Höjdsystem: RH2000

M ö.h.: 4

Tidsperiod (fältarbete): 2025-05-19 till 2025-05-21

Undersökt yta: 4 kvm

Fyndförvaring: Historiska museet vid Lunds universitet (LUHM)

Dokumentation: 

Ansvarig institution: Institutionen för
arkeologi och antikens historia, Lunds universitet

Typ av undersökning: Seminariegrävning 

Personal: Elis Mörnerud, Estelle Nambord, Philip Tuneld, Sonia Törnberg 

Referenser

Berggren, Å. (2025). Ansökan om tillstånd till seminariegrävning - Undersökningsplan. Institutionen för arkeologi och antikens historia. Lunds Universitet.

Dietler, Michael. (1996). Feast and commensal politics in the political economy: food, power, and status in prehistoric Europe. Food and the Status Quest. 87-125.

Högberg, A., Mardel, L., Rudebeck, E., Sarnäs, P., Sheker, L. & Ödman, C. (2002). Nomenklatur och sorteringsschema för flintregistrering. Utarbetad inom ramen för projektet Öresundsförbindelsen. Stadsantikvariska avdelningen Kultur Malmö. Malmö.

Högberg, A. & Olausson, D. (2007). Scandinavian Flint – an Archaeological Perspective. Aarhus Universitetsforlag. Lund.

Knarrström, B. & Wrentner, R. (1996). Diagnostik av plattformar. Bulletin för arkeologisk forskning i Sydsverige. 1996:2-3. Lund.

Larsson, L. (1988). The Skateholm Project I: Man and Environment. Stockholm: Almqvist & Wiksell International.

Larsson, L. (2016). Some aspects of mortuary practices at the Late Mesolithic cemeteries at Skateholm, southernmost Sweden. In J. Grünberg, B. Gramsch, L. Larsson, J. Orschidt, & H. Meller (Eds.), Mesolithic burials: rites, symbols and social organisation of early postglacial communities : international conference, Halle (Saale), Germany, 18th-21st September 2013. (Tagungen des Landesmuseums für Vorgeschichte Halle; Vol. 13, No. 1-2). Landesamt für Denkmalpflege und Archäologie Sachsen-Anhalt, Landesmuseum für Vorgeschichte.

Ling, J., Fauvelle, M., Austvoll, K.I., Bengtsson, B., Nordvall, L. and Horn, C., (2024). Where are the missing boatyards? Steaming pits as boat building sites in the Nordic Bronze Age. Praehistorische Zeitschrift, 99, pp.782–807.

Price, T. Douglas. (2015). Ancient Scandinavia: An Archaeological History from the First Humans to the Vikings. Oxford: Oxford University Press.

Sarnäs, P., (2023). Arkeologisk utredning steg 2: Lilla Beddinge 24:1, fornlämning L1989:9337. Utvidgning av golfbana. Skånearkeologi Rapport 2023:10.

Schaefer-Di Maida, S., (2022). Current research on Bronze Age ‘cooking stone pits’ in northern Germany and southern Scandinavia. European Journal of Archaeology, 25(4), pp.463–482.

Sveriges geologiska undersökning (2025) Strandförskjutningsmodell. https://www.sgu.se/produkter-och-tjanster/geologiska-data/jordarter--geologiska-data/strandlinjer/ Hämtad: 2025-05-30

Lantmäteriet. (2025). Topografisk karta. Tillgängligt via: https://minkarta.lantmateriet.se/ Hämtad 2025-05-27

Vandkilde, H. (2019). Bronze Age beginnings – a scalar view from the global outskirts. Proceedings of the Prehistoric Society, 85, pp.1–27.