Identifier
Title
Description
3 Tolkning och slutsatser
På grund av att steril jord aldrig nåddes i ruta 4 går det inte med full säkerhet att dra vidare slutsatser kring anläggningar i rutan. Dock, baserat på de fynd som gjorts under arbetets gång, kan vissa tolkningar försiktigt tas fram.
3.1 Härden och dess möjliga användning - Joar och Linn
I ruta 4 påträffades under utgrävningen fem lager som har tolkats vara en härd eller resultatet av en härd. Dessa lager, i ordning från yngsta till äldsta, är 402, 405, 406, 407 samt det icke-undersökta lagret 408. Dessa lager har i princip legat över varandra. I och med grottans utformning har röken från härdarna svävat ut genom grottans ingång utan att fylla hela utrymmet med rök.
Lager 402 tros inte vara kopplat till de resterande härdarna då moderna fynd har hittats i lagret samt att lager 403, ett blandlager, separerar anläggningarna. Däremot tros lagren efter 403 vara orörda baserat på att inga moderna fynd har gjorts i lagren under 403. Fynden i alla lagren förknippade med de äldre härdarna var i kontrast till resten av lagren i ruta 4 tämligen få och bestod främst av fiskben och träkol, men även av ett antal fynd av flinta, däggdjursben och hasselnötsskal.
Mängden fynd är dock inte intetsägande då antalet ben och hasselnötsskal pekar på en ivrig matberedning i rutans östra hörn. Antalet flintasplitter och avslag kan även antyda att platsen använts för att skapa flintverktyg, möjligen i samband med att fisk och fångst rensats.
Med detta i beaktande tolkas lagren 405–408 som en del av ett äldre härdskomplex, vilket även har fungerat som en plats för fiskrensning eller matberedning. Fynden av flintavslag och flintasplitter talar för att verktyg har skapats intill härden, dock med tanke på att inga verktyg eller rester av verktygen hittats i några av lagren går det inte att säga med säkerhet att rutans östra hörn använts som beredningsplats för verktyg. Bristen på snabbt daterbara fynd i lagren gör det även omöjligt att datera något av lagren utan kol-14-prover.
3.2 Aktivitet i grottan - Linn och Joar
Grottan är som tidigt nämnt strategiskt placerad längs inbuktade klippväggar och nära till vattnet, genom en brant backe bestående av rasmassa och klapper. Grottan är 6,2 meter djup, 2,7 meter hög i tak (taket sluttar däremot ju längre in man kommer) och 3,2 meter (grottan blir även smalare längre in) (Jennbert 2009, s. 29). I och med att grottan sluttar nedåt från mynningen är det ett utmärkt vindskydd, särskilt i relation till klippväggarna utanför grottan. I och med dess närhet till havet, särskilt när havsnivån var högre, som under senneolitikum, är det troligt att man kunde anlägga sin båt utanför grottan och bära upp eventuell fångst till grottan.
Vad det gäller blötdjuren är det möjligt att en viss andel har hamnat i grottan antingen under tiden den var under vatten eller att de har tagit sig in i grottan när havsnivån var närmare öppningen. Det är också mycket troligt att de har hamnat inuti grottan på grund av att någon förde dit den. Jennbert reflekterar över fynd av blötdjur (det vill säga snäck- och musselskal) och noterar ett antal möjligheter. Om vi utgår ifrån att grottan främst användes av fiskare, både under förhistorisk och historisk tid, är det möjligt att blötdjuren kan ha fastnat i fiskeredskapen, såsom nät, och vid tömning hamnat i grottan. Det är också möjligt att blötdjuren har hämtats med avsikt att ätas av fiskarna eller användas som agn (Jennbert 2009, s. 216). I och med att många av snäckorna var fragmentariska var det dock svårt att se spår av aktivitet, såsom eventuell borrning av hål för att använda som agn. I och med den stora mängden blötdjur (och fiskben) som förekom är det vår tolkning att grottan således främst användes vid rensning av fångst under förhistorisk period. Produktion av verktyg, både av flinta och bergart, kan således vara en del av denna aktivitet.
Vad det gäller flintan bör även bristen på flintverktyg noteras, trots mängden flintavslag som hittades vid utgrävningen. Jennbert noterar att Retzius och Wallenberg vid 1902 års undersökning av grottan har hittat en flintskrapa, en bennål, en kärnyxa samt flera flintblock (Jennbert 2009, s. 76). Detta kan vara några av produkterna av flintavslagen. Det är också möjligt att man, eventuellt vid bearbetning av fångst, tillverkat verktyg på plats och när fångsten är rensad och tillagad eller förvarad på lämpligt sätt, kunde fiskarna ha tagit sin fångst och verktyg och lämnat grottan. Detta skulle i så fall betyda att grottan inte är en boplats utan endast används som arbetsplats eller för att ta skydd vid svåra väderförhållanden. Keramiken antyder att denna tradition möjligtvis fortsatte in på historisk tid och in mot 1800-talet (när Kullaberg blev ett mer välkänt turistmål), kan huvudaktiviteten ha övergått mer till lägerplats, vilket skulle förklara porslinet.
Vad gäller nischen, baserat på fynden i lager 404, har vi under utgrävningen tolkat detta som en avfallshög/-grop i både förhistorisk, historisk och modern tid. Tidningspapper, porslin, äldre keramikfragment, fiskben och bränt flintavfall i lager 404 pekar på att det troligen var praktiskt att sopa in eventuellt avfall i nischen, så att det inte tar upp plats i resterande del av grottan. Det kan även ses som troligt att någonting har brunnit i “nischen” vid någon tidpunkt, baserat på mängden kol och sot längs grottväggarna inuti nischen.
References
Record completeness status
Record creator
Date Created
Rights Holder
License
Linked resources
| Fredrik VII Cave R4 Report |