2 Undersökningsresultat

2.1 Stratigrafisk redogörelse - Joar

Omständigheterna i Fredrik den VII:s grotta har lätt till att lagren i ruta 4 blivit omtumlande. Detta iakttogs främst i lager 404 där en stor mängd rasmassor påträffades samt i lager 402, 405, 406 och 407 där ytan var mycket ojämn. Detta resulterade i behovet att skapa två Harris-matriser för att tolka lagerföljden i ruta 4 (fig.4). Dessa två delades upp i alternativ 1 och alternativ 2. Alternativ 1 var den matris som användes under arbetets gång och följer lagren i den ordning som de grävdes. Alternativ 2 är skapad i syfte att tolka den egentliga lagerföljden från yngst till äldst. Den enda skillnaden i de två alternativa matriserna är att träkolslagren 405 och 407 möjligen tillhör samma lager. Varför detta inte iakttogs i fält beror på att ojämnheten av jordlagret 406 där det vid första observation antogs att lagret låg på en lägre nivå än lager 405. Vid utgrävning av lager 405 och 407 noterades dock att de två lagren var näst intill identiska i färg och innehåll. Denna slutsats reflekteras i att lagren 405 och 407 sammanfogats i den andra matrisen. 

Utöver detta hittades ett möjligt onumrerat och oregistrerat träkolslager mellan lager 101 och lager 402. Dock var detta lokaliserat helt i det norra hörnet av profilen och täckte inte den troliga härden i lager 402 (Se bilaga 2).

2.1.1 Matjord/Lager 101 - Joar

Lager 101 var jordlagret som uppdagades efter ytan i Fredrik den VII:s grotta rensats. Lagret har även tolkats som samma lager som i grop 1. Lagret täckte hela grottans yta, förutom i “Nischen” samt möjligen under stenröset i grottans nordvästra del. Dock kan detta inte konstateras med säkerhet då den nordvästra delen aldrig undersöktes, endast antaganden kan göras baserade på liknande omständigheter i “Nischen” och stenröset. 

Lagrets djupaste punkt mättes till 30 cm i utgrävningens östra hörn och sträckte sig till utgrävningens alla hörn förutom “Nischen” lagret mättes till en längd av 120 cm och bredd på 90 cm i utgrävningens västra hörn samt 60 cm i det östra hörnet. Lagret bestod av grå grusig jord med inslag av sten, både svallad och vittrad. Jorden var mycket humös och innehöll en stor mängd snäckskal och fiskben. Jorden i lager 101 bestod av lösare fyllning vilket gradvis blev kompaktare mot lagrets botten. 

All fyllning i lager 101 sållades i 4 m.m. Till en början skedde detta i en torrsåll men övergick sedan till att ske i en vattensåll efter första dagen av ruta 4:s utgrävning. Baserade på fynden i lager, vilket bestod av däggdjursben, flinta och en stor mängd fiskben samt mer recenta fynd i form av glas, porslin och ett modernt mynt gjordes tolkningen att hela lager 101 var ett blandlager. 

2.1.2 Lager 402 - Joar

Lager 402 upptäcktes i “entréns” östra hörn och bestod av ett ljusare, siltigt lager med en nästan orange färg med mörkgråa fläckar. Utformningen av lagret var en ojämn rektangel med avrundade hörn. Lagret tolkades först som en härd, men det påträffades inte tillräckligt med bevis för att stärka denna teori under utgrävningen. Djupet på lagret var ca. 10 cm och innehöll en mindre mängd skörbränd sten och träkol jämfört med senare lager. Fynden i lagret bestod av en liten del flinta samt en mängd ben, där fiskben var den dominerande typen. All jord i lager 402 vattensållades. 

Som tidigare nämnts påminde lagret av en härd samt liknande senare lager som tolkats med all sannolikhet vara härdar, dock saknades tjocka träkolsspår under den ljusare jorden. Antagandet kan göras att lager 402 varit en härd, dock troligen en härd från yngre tid då laget under 402 fortfarande var ett blandlager med mer recenta fynd. 

2.1.3 Lager 404 - Joar och Linn

Lager 404 bestod av ett självständigt ljust sandlager inuti “nischen”. Sandlagret tolkades först som ett äldre lager kvarlämnat efter år 1902:s utgrävning. Denna teori var baserad på faktumet att sandlagret var täckt av en större mängd sten liknande stenröset i grottans nordvästra hörn. Till en början var lager 404 behandlat som gränsen till en senare nedgrävning i ruta 4, denna teori avskrevs senare under utgrävningen då lager 403 påträffades under lager 404. Lagret bestod av en minerogen jordart som liknade sand mer än någon av de andra lager. All fyllning vattensållades med 4 mm-såll. 

Vid utgrävning av nischen förekom även en stor mängd sten fastsatta mellan lager 404 och 403, dessa lämnades i nischen för att inte kontaminera nästkommande lager, ifall de stack igenom.

2.1.4 Lager 403 - Joar

Lager 403 var det sista heltäckande lagret som undersöktes i ruta 4. Lagret var även det största i och med att det även sträckte sig in i "nischen". Lagret var på första anblick liknande matjordslagret 101, dock något mörkare i färgen samt kompaktare. Lagret innehöll en stor mängd större stenar utöver hela rutan, något som inte upprepades i senare undersökta lager. Även lager 403 var mycket humös och innehöll stora mängder fiskben. I östra hörnet av “entrén” upptäcktes även en högre volym av större fiskben, i formen av kotor och otoliter troligen från torsk, än på andra platser i lager 403. I lagret hittades ett större skivformat flintavslag med möjlig retuschering samt slitspår, dock ses lager 403 som ett blandlager då det påträffades glas och andra moderna fynd i jorden under vattensållning. 

2.1.5 Lager 405 - Joar

Lager 405 bestod av ett smalare parti av mycket mörk jord, vilket till en början tolkades som en lins av träkol över ett nytt lager. Lagret låg i “entréns” östra hörn intill bergväggen mot grottans ingång och precis bredvid lager 406. Under utgrävningen uppdagades det att lager 405 var tämligen djupare än först trott, varpå valet gjordes att avsluta grävningen av lagret. Den del av lagret som utgrävdes bestod av ett svart humöst kollager. Lagret var tämligen fattigt på fynd, med endast få fynd av ben av flinta. Den största fyndkategorin i lager 405 var hasselnötter. All jord som grävdes i lager 405, vilket utgjorde ca en halv hink, vattensållades.  

2.1.6 Lager 406 - Joar och Linn

Lager 406 troddes vid första anblick vara ett större nytt lager. Vad som i verkligheten upptäcktes var att lagret i själva verket endast var ett tunt lager med ljusare jord över ett mörkare kollager. Lagret låg precis bredvid lager 405, vilket kan bero på att 405 är rester från lager 407 som blåsts eller sopats under efter att man släckte härden med det som blir 406. Jorden i lager 406 tolkades som siltig och innehöll fläckar av träkol samt en del småsten. Lagret tolkades inledningsvis som ett utjämningslager och senare, efter fortsatt utgrävning, som en konsekvens av att människor släckt en härd med jord. Fynden i lager 406 var även här tämligen få med en klar majoritet av hasselnötsskal. 

2.1.7 Lager 407 - Joar

Lager 407 var det sista lagret som grävdes i ruta 4 under seminariegrävningen och befann sig i “entréns” östra hörn. Lager 405 och 407 har teoretiserats vara del av samma lager då både färg, kompakthet och fynden respektive lager var snarlika. Lager 407 tolkades som en härd på grund av formen av anläggningen samt den stora mängden träkol i lagret. Fynden var få i lagret med även här hasselnöt som främsta typen av fynd. 

2.1.8 Lager 408 - Joar

Lager 408 grävdes aldrig ut, utan lämnades för vidare utgrävning av projektets forskare vid senare tillfälle. Vid optisk bedömning var den däremot snarlik lager 406, med ett heltäckande lager av ljusare silt med inslag av kolfläckar och döptes till lager 408. Detta lager grävdes inte ut under seminaregrävningen, men tolkas som en del av samma multigenerationella härdskomplex som lager 405, 406 och 407.

2.2 Fyndbeskrivning - Linn

Av alla fynd vi gjort, totalt 130 fynd registrerade i fyndlistan från fält (bifogad längst ned i rapporten), har vi gjort ett urval av de större och mer intressanta fynden. Detta beror främst på att vi inte hade tid att registrera och fotografera alla fynd inför inlämning av rapporten. Fyndnummer som tillkommer kommer att dras ifrån vår fyndlista. Vi har dessutom inte en beskrivning av det osteologiska materialet i och med att vi gav överallt osteologiskt material till osteologistudenten Katarzyna Mazij som skriver en separat osteologisk rapport.

2.2.1 Keramik - Joar och Linn

Ruta 4 var relativt fattig på keramik, med endast 19 fragment från obestämda keramikföremål. Inga bottnar eller mynningar påträffades under grävningen. Den totala vikten av all keramik var 64 g. 

Två av fragmenten registrerade under fynd 487 från lager 101 var nästan stenliknande vid första ögonkastet med grovkornig magring, möjligtvis krossad bergart, med en tillplattad sida. En är nästan gulaktig i färgen och den andra aningen rödare. Registrerade under samma fyndnummer är två andra fragment med tydligt slätade sidor och relativt tunna i tjocklek. En fragment är mindre och mer beige i färgen. Detta fragment är aningen grövre än det andra i magringen och har vad som ser ut som repor på ytan. Det andra fragmentet är tunnare, rött till färgen, repad på ena sidan och täckt av en gulaktig glasyr på insidan som har krackelerat i ena hörnet (se bilagor 3-4). 

Ett annat fragment, registrerat som fynd 456 från lager 101, som är cirka 3,4 cm långt och är längst ned cylindriskt i formen med raka väggar. Några centimeter upp skapas det en abrupt kant där cylindern blir konkav och böjer inåt mot cylinderns mitt, innan den svänger ut igen och avslutas med en lätt välvd ”topp”. Cylindern är ihålig men inte hela vägen igenom, utan endast cirka halvvägs in. Den har uppenbart gått sönder från en annan del längst ned där den troligen var fäst vid ett större kärl (se bilagor 5-7). Fyndet hittades vid utgrävning av lager 101, särskilt i det högra hörnet av ingången till nischen. Strax under klippväggen var fyndet handplockat ur en hög av stenar (se bilaga 8).

Ytterligare ett fragment, fynd 460 från lager 403, är en tunnare skärva som är aningen rödbrun med en mellangrov magring och tydliga horisontella repor på ena ytan. I och med att reporna är jämna och går åt samma riktning kan det vara en effekt av produktionsmetoden (se bilagor 9-10). I och med att fragmenten saknar tydligt identifierbara dekorelement och det inte går att placera var på kärlet de kommer ifrån, är det svårt att göra en typologisk datering eller göra för många tolkningar gällande kärlens funktion.

2.2.2 Flinta - Joar och Linn

I hela ruta 4 påträffades sammanlagt 360 bitar flinta med en sammanlagd vikt på 963 gram. Majoriteten bestod av mindre flintsplitter och avslag, med undantag för ett större skivavslag och en eldsprängd flintanodul. 

Det enda “verktyget” som upptäcktes under grävningen var ett skivavslag från fynd 419, från lager 403. Fyndpåsen bestod av 17 olika bitar av flinta, varav vissa var avslag och vissa var splitter (se bilaga 11). Bland dem finns även ett skivavslag som först antogs vara en grovt bearbetad skivskrapa. Avslaget är semimatt och svart med små grå fläckar med krusta längs ena kanten, tydliga negativa avspaltningsärr, slagvågor, mindre fissurer och ryggåsar som reser sig i mitten. På den övre halvan av avslaget, i den högra delen av avspaltningsnegativet (riktningar baserade på positionen av flintan i bilaga 12), finns distinkta slagvågor som rör sig från vänster mot höger. Knackslaget har alltså kommit från vänster sida. På den nedre halvan finns inga tydliga slagvågor, men utifrån riktningen av åsarna kan det antas att slagen kom utifrån avslagets kant riktade mot mitten. Längs kanten utan krusta är det något som eventuellt kan vara bruksretuschering som endast går halvvägs upp för avslaget. Resterande del har en skarp men ojämnt taggad kant som inte ser ut som medveten taggning eller retuschering. Bitar av kanten kan eventuellt ha spruckit av som en konsekvens av upprepad användning, det vill säga bruksspår (se bilaga 12). 

Vi hittade som sagt även en nodul av flinta, fyndnummer 421, med tydliga tecken på eldpåverkan. Krackelering och “potlids” pekar på att flintan är eldsprängd, det vill säga att flintan har sönderdelats i mindre bitar, troligen splitter, på grund av eldpåverkan. Det ser däremot inte ut att visa tydliga spår av kalcinering (se bilagor 13-14). Fyndet handplockades i lager 404, det vill säga bland sanden i nischen, vilket kan vara relaterat till samlingen av flintasplitter som vällde ut ur sanden vid utgrävningen av nischen (se bilaga 15).

Det har som sagt inte hittats många flintaföremål, såsom verktyg, men det har däremot kommit fram mycket bränd flinta och avslag. Ett exempel på detta är fynd från lager 404, fyndnummer 415, vilka är två flintavslag som brändes med tydliga tecken på kalcinering och krackelering på ytan av det ena avslaget. Detta avslag har även en tydlig slagbula och slagvågor (se bilagor 16-17). 

2.2.3 Blötdjur - Joar och Linn

Utöver detta fanns det även en riklig mängd både snäckskal och musselskal i ruta 4. Endast en liten del av dessa skal sparades. I lager 101 slängdes ungefär lika mycket som sparades, och detta bestod både av fragment och hela snäckor. I senare lager valde vi istället, utifrån instruktioner från vår fältansvariga, att välja ut större fragment eller hela snäck- och musselskal och endast ett fåtal därav. Från alla lager sparades totalt 348 gram snäckor, vilket motsvarar cirka 10% av alla snäckor som hittades i ruta 4. Vi har inte lyckats identifiera specifika arter av de blötdjur vi hittade bortom att det är snäckskal och musselskal. 

2.2.4 Slipad sten - Linn

En svårighet under arbetets gång var att särskilja den slipade stenen och fragment av bergartsyxor respektive vanlig svallad sten som vittrat och gått sönder. Av de svåridentifierbara stenfynd vi samlade är det ett fynd som står ut i att det är en så pass ovanlig form. Fynd 440 från lager 404 kan beskrivas som ett asymmetriskt rätblock med mjuka, rundade kanter längs och blir tydligt bredare i ena änden där stenen har gått sönder (se bilaga 18-19). Det är möjligt att kanterna breddar ut sig ännu mer och kan vara fragment av en bergartsyxa.

2.2.5 Härd - Linn

Härden bestod, som sagt, av minst fyra tunna, upprepande lager, varav tre stycken utgrävdes. Den sista lämnades exponerad för vidare grävning av forskningsprojektets forskare. Ljusare sand täckte kol som täckte ljusare sand som täckte kol o.s.v. Som sagt är detta troligen en konsekvens av att härden används flera gånger på följd efter varandra, så resterna från när man har släckt föregående härd blir botten till den nya härden.

Härden är situerad ovanpå (vad som då var) platt mark vid “trapporna” till grottans mynning och bestod inte av några större stensamlingar som är vanliga i konstruktioner av härdar. Bristen på tydlig stenkantning och -underlag kan bero på brist på utrymme eller så kan stenarna ha blivit utspridda av recent aktivitet, vilket kunde förklara de sotiga och skörbrända stenarna som förekom under utgrävningens gång.