1 Inledning - Joar och Linn

I denna rapport beskrivs seminariegrävningen inom delkurs 3, “Arkeologi i praktiken”, samt resultaten från utgrävning av Fredrik den VII:s grotta på Kullaberg. Seminariegrävningen utfördes i samband med forskningsprojektet “Kullaberg och uppkomsten av maritima livsvägar – på jakt efter Nordens pionjärer”, där målet var att bevisa den mesolitiska människans påverkan på Kullaberg (Boethius 2025, s. 2-3). Seminariegrävningen utfördes från och med den 14:e september, 2026 till och med den 25:e september, 2026 av arkeologistudenter på kandidatnivå från klassisk arkeologi, historisk arkeologi, osteologi samt antikens kultur och samhällsliv.

Arbetet i ruta 4 utfördes av Joar Inkeri-Dimle, student inom historisk arkeologi, och Linn Lidbeck, student inom klassisk arkeologi. På grund av tidsramen för seminariegrävningen fullbordades inte utgrävningen av ruta 4, dock kommer arbetet i rutan med all sannolikhet att fortsätta under kommande seminariegrävnings kampanjer. Det skedde även en parallell seminariegrävning djupare in i Fredrik den VII:s grotta, i det sydvästra hörnet, av Katarzyna Mazij, student inom osteologi. I och med att vår grupp saknade en gruppmedlem inom osteologi lämnades all osteologisk material till henne för undersökning och osteologisk rapportskrivning.   

1.1 Bakgrund - Joar

Fredrik den VII:s grotta är belägen på Kullabergs nordöstra sida med utsikt över Kattegatt samt, med bra väder, till Bjärehalvön. Grottan ligger i ett naturligt vindskydd och är idag ett populärt turistmål. 

Varför Fredrik den VII:s grotta, samt överlag hela Kullaberg, blivit målet för forskningsprojektet “Kullaberg och uppkomsten av maritima livsvägar – på jakt efter Nordens pionjärer” beror på att platsen varit en av det första i Sverige som kom fram efter istiden och blev framkomlig för människor, där Kullabergs grottor kan utgjort naturliga skydd för de första mänskliga besökarna i Sverige för ca. 16 000 år sedan (Jennbert 2009, s. 25). Fredrik den VII:s grotta har dock inte varit tillgänglig under hela denna tid, utan har varit belägen under vattenytan periodvis fram tills mellanneolitikum (Jennbert 2009, s. 79). Trots detta har målet med grävningen, utöver funktionen som ett pedagogiskt moment åt arkeologistudenter, varit att nå de mesolitiska lagren vilka befaras finnas i grottan.

Fredrik den VII:s grotta är sedan tidigare utgrävd av Gustav Retzius och Hans Wallengren år 1902. Denna utgrävning skedde enligt uppgifter centralt i grottan (Jennbert 2009, s. 73, s. 76), samt resulterade i fynd av flintverktyg samt knackstenar och ben (Jennbert 2009, s. 76). Tyvärr har diagram och mått av utgrävningsområdet samt arbetets metodik och tillvägagångssätt inte gjorts tillgängliga. Dessa har möjligtvis arkiverats på en plats utanför studenternas räckhåll eller inte bevarats, möjligheten finns även att dessa aldrig utförts av Retzius och Wallengren.  

1.2 Syfte med undersökning - Linn

Syftet med seminarieutgrävning i Kullaberg är huvudsakligen pedagogisk och ämnar att  undervisa inom olika aspekter av fältarbete, såsom planering, utförande och utvärdering inom en viss tidsram. Därutöver syftar även utgrävningen på att utvidga studenternas färdigheter och förståelse av dokumentation (både i fält och i laboratoriet), tolkning av resultat samt strukturering och förmedling av resultaten därav på ett passande vis. 

Seminarieutgrävning skedde också i, som tidigare nämnt, samband med ett forskningsprojekt, “Kullaberg och uppkomsten av maritima livsvägar – på jakt efter Nordens pionjärer”, som har i syfte att undersöka spår och belägg för antropogen aktivitet på Kullaberg under senglacial tid samt hur människorna reagerade på miljöförändringarna och utveckling av levnadsstrategier inom området (Boethius 2025, s. 2-3).

1.3 Topografi och geologi - Linn

Fredrik VII:s grotta är idag situerad cirka 8,3 m.ö.h längs en klippvägg som brant sluttar mot ett klapperstensfält vid havskanten (Jennbert 2009, 29). Topografin har däremot genomgått drastiska förändringar på grund av havsnivåförändringar som medfördes av de turbulenta postglaciala klimatförändringarna. Knut Kjellmark resonerade under tidigt 1900-tal att under Litorinahavets höjdpunkt låg havet runt 11,5 m.ö.h, vilket skulle betyda att grottan var under vatten (Kjellmark 1904, s. 206). Kristina Jennbert noterar att beräkningarna är aningen bristfälliga i att beräkningarna är producerade i jämförelse med strandlinjeförskjutningar från bl.a. Skagerrak och den Blekingska skärgården (Jennbert 2009, s. 29). 

Genom mer moderna beräkningar ponerar Jennbert att cirka 13000 f.v.t sedan låg grottan under vatten, då havsnivån nådde upp till 85 m.ö.h och det är möjligtvis under denna tid grottorna kan ha bildats, genom konstanta tryckningar från havet. Därefter skedde en hastig sänkning av havsnivån i och med landhöjningen, vilket resulterade att runt 12000 f.v.t låg havsnivån cirka 10 meter under havsnivån. Därefter skedde en successiv höjning och sedan en ytterligare sänkning till vi nådde en havsnivå som var relativ vår egen, ungefär strax över tusen år sedan (Jennbert 2009, s. 30-32). Utifrån Jennberts sammanställning av beräkningarna av strandlinjeförändringarna kan vi anta att Fredrik VII:s grotta har legat tillgänglig runt senpaleolitisk tid samt tidigmesolitikum fram till Maglemosekulturen, därefter tros det att havsnivån ökade så pass mycket att grottan återigen blev otillgänglig. Under Tidigneolitikum noterar tabellen havsnivån som 8 m.ö.h och däremot en successiv sänkning fram till bronsålder där den ligger runt 5 m.ö.h (se bilaga 1). Mellan dessa perioder, alltså under Mellanneolitikum och Senneolitikum är det möjligt att grottan har använts, dock bör faktorer såsom kraftiga vindar eller vågor övervägas vad gäller grottans tillgänglighet.

Rent geologiskt består Kullaberg till stor del av berg, och undersökningsområdet bestod av berg och klapperstensfält vid havskanten. Lite längre söder ut, mot Kullagården, blir det större områden med morän, antingen lerig eller sandig morän. I sydvästra Kullaberg förekommer även postglacial finsand (fig. 2). Detta är även en bra representation av terrängen på Kullaberg. Runtom de mer plana morän-rika områdena är det främst skog, med undantag för de områden som avverkats för användning som boplatser och golfbanor, samt inslag av våtmark, såsom Ona Mosse och Mölle Mosse. Uppe på Kullabergs mer plana, skogstäckta områden skulle det så fall varit relativt lätt att ta sig runt till fots och till kusten kunde man komma med båt som kunde anläggas vid en av de flertal grottingångar längs kusten, såsom vid Fredrik VII:s. 

Trots att det finns områden bestående mer av morän, finns inte flinta naturligt i Kullaberg, utan har troligen förts dit via inlandsisen till kusten eller så är den “importerad” av människor från andra skånska kuster alternativt Själland (Boethius 2026, s. 5). 

1.4 Fornlämningsmiljö - Linn

Som tidigare nämnt har Fredrik VII:s grotta undersökts vid tidigare tillfälle under 1902 av Retzius och Wallengren. Detta är däremot inte den enda platsen eller grottan som varit objekt i arkeologiska undersökningar i Kullabergsområdet. Lahibiagrottan, Mindre Josefinelustgrottan, Silvergrottan och Valdermarsgrottan har alla undersökts vid tidigare tillfälle av Retzius och Wallenberg till viss utsträckning. Bortsett från Silvergrottan, som konstruerades av danskarna under 1560-talet i ett försök att hitta malmtillgångar, har resterande grottor varit tillgängliga under stenålder (Jennbert 2009, s. 36-81). I det undersökta grottorna, det vill säga Lahibiagrottan och mindre Josefinelustgrottan, har lager från stenåldern upp till historisk tid påträffats (Jennbert 2023, s. 46- 47). 

Utöver grottorna har Kullaberg ytterligare registrerade fornlämningar från forntid och förhistorisk tid i Fornsöks databas och troligen platser som ännu inte inventerats eller undersökt. Västerut längs Kullabergs udde är det flertal fornlämningar registrerade som stenåldersboplatser (fig. 3). Bland dessa finns ett stenåldersstenbrott vid Ablahamn samt tomtningar, även dessa från stenåldern, intill Kullabergs fyr (Jennbert 2023, s. 49- 51). 

1.5 Metod och genomförande - Linn

Vad gäller själva fältartbetet arbetade vi utifrån “single context”-metoden, vilket betyder att vi identifierade, dokumenterade och undersökte varje nytt kontext i ordning av nyast till äldst och således kan notera en tydlig stratigrafisk följd. Varje lager beskrevs i varsin kontextblankett som sedan sparas tillsammans med annan relevant fältdokumentation, såsom dagböckerna vi förde och vår fyndlista.

Ruta 4 delades in i tre olika områden. Det största området löpte i riktningen mot grottan ingång i öst till bergväggen i väst och döptes till “entrén”. Håligheten i bergväggen pekande åt norr döptes till “nischen” samt området mellan dessa döptes till “klacken” (fig. 1). Dessabenämningar kommer hädanefter att användas i texten.

Inför utgrävningen av i Fredrik VII:s grotta mättes en ruta på cirka 2x1 meter direkt under sista trappsteget ned, med anslutning till nischen i grottans norra vägg. Grottan hade före vår ankomst till Kullaberg rensats på sten och placerats i grottans innersta, högra hörn och vi preparerade rutan genom att rensa den på eventuellt bråte under första dagen. Vid grävning användes främst skärslev och öskar för att försiktigt skrapa bort jorden. Vid de mer kompakta lagren, eller när vi stötte på större stenar, användes en trädgårdshacka för att försöka lossa jorden.

I och med att vi inte hann gräva ned till steril jord i ruta 4 visste vi att andra arkeologer skulle fortsätta utgrävningen efter att vi lämnat. Därmed fyllde vi aldrig igen rutan som man brukar, utan istället placerades endast markduk över rutan och vek upp extra marktyg så det täckte profilen. 

Vad gäller fyndhantering dokumenterades dessa i stor del i fält med fyndlista. Alla fynden separerades i olika kategorier för olika dagar samt baserat på om de var handplockade eller från sållen och lades i fyndpåsar av plast som sedan transporterades till stugorna vi bodde. Vad gäller sållning hade vi första dagen i Fredrik VII:s grotta endast 4 m.m. torrsållning och följande dagar hade vi tillgång till 4 m.m. vattensåll. Tvättning och torkning av fynd började inte förrän andra veckan. På grund av tidsbrist blev inte allt tvättat, utan en del av de otvättade fynden tvättades på Lunds Universitet och resterande är otvättade i påsar. Eftersom att vi var medvetna om tidsbristen fick vi prioritera de fynd som behövde tvättas och torkas (alternativt endast torkas) såsom osteologiskt material, hasselnötter, kol samt keramik. På grund av samma tidsbrist, samt vetskapen att fynden skulle gås igenom ytterligare gång som del av forskningsprojektet, registrerades och fotograferades endast de fynd som var särskilt relevanta till rapporten i ett digitalt dokument, vars information sedan överförs till AIR (Archeological Interactive Reports). 

AIR är också databasen där all relevant dokumentation från utgrävningen samlas och publiceras. Information från kontextblanketterna utgör exempelvis stöd för att komma ihåg och fylla i AIR:s egna kontextmallar. Som i andra utgrävningar togs bilder ute i fält, men i och med att projektet använde AIR nyttjade även fotogrammetri för att skapa 3D-modeller av rutorna och de olika lagren, dessa 3D-modeller har även använts löpande i rapporten i syfte att visualisera de olika kontexten.

2 Undersökningsresultat

2.1 Stratigrafisk redogörelse - Joar

Omständigheterna i Fredrik den VII:s grotta har lätt till att lagren i ruta 4 blivit omtumlande. Detta iakttogs främst i lager 404 där en stor mängd rasmassor påträffades samt i lager 402, 405, 406 och 407 där ytan var mycket ojämn. Detta resulterade i behovet att skapa två Harris-matriser för att tolka lagerföljden i ruta 4 (fig.4). Dessa två delades upp i alternativ 1 och alternativ 2. Alternativ 1 var den matris som användes under arbetets gång och följer lagren i den ordning som de grävdes. Alternativ 2 är skapad i syfte att tolka den egentliga lagerföljden från yngst till äldst. Den enda skillnaden i de två alternativa matriserna är att träkolslagren 405 och 407 möjligen tillhör samma lager. Varför detta inte iakttogs i fält beror på att ojämnheten av jordlagret 406 där det vid första observation antogs att lagret låg på en lägre nivå än lager 405. Vid utgrävning av lager 405 och 407 noterades dock att de två lagren var näst intill identiska i färg och innehåll. Denna slutsats reflekteras i att lagren 405 och 407 sammanfogats i den andra matrisen. 

Utöver detta hittades ett möjligt onumrerat och oregistrerat träkolslager mellan lager 101 och lager 402. Dock var detta lokaliserat helt i det norra hörnet av profilen och täckte inte den troliga härden i lager 402 (Se bilaga 2).

2.1.1 Matjord/Lager 101 - Joar

Lager 101 var jordlagret som uppdagades efter ytan i Fredrik den VII:s grotta rensats. Lagret har även tolkats som samma lager som i grop 1. Lagret täckte hela grottans yta, förutom i “Nischen” samt möjligen under stenröset i grottans nordvästra del. Dock kan detta inte konstateras med säkerhet då den nordvästra delen aldrig undersöktes, endast antaganden kan göras baserade på liknande omständigheter i “Nischen” och stenröset. 

Lagrets djupaste punkt mättes till 30 cm i utgrävningens östra hörn och sträckte sig till utgrävningens alla hörn förutom “Nischen” lagret mättes till en längd av 120 cm och bredd på 90 cm i utgrävningens västra hörn samt 60 cm i det östra hörnet. Lagret bestod av grå grusig jord med inslag av sten, både svallad och vittrad. Jorden var mycket humös och innehöll en stor mängd snäckskal och fiskben. Jorden i lager 101 bestod av lösare fyllning vilket gradvis blev kompaktare mot lagrets botten. 

All fyllning i lager 101 sållades i 4 m.m. Till en början skedde detta i en torrsåll men övergick sedan till att ske i en vattensåll efter första dagen av ruta 4:s utgrävning. Baserade på fynden i lager, vilket bestod av däggdjursben, flinta och en stor mängd fiskben samt mer recenta fynd i form av glas, porslin och ett modernt mynt gjordes tolkningen att hela lager 101 var ett blandlager. 

2.1.2 Lager 402 - Joar

Lager 402 upptäcktes i “entréns” östra hörn och bestod av ett ljusare, siltigt lager med en nästan orange färg med mörkgråa fläckar. Utformningen av lagret var en ojämn rektangel med avrundade hörn. Lagret tolkades först som en härd, men det påträffades inte tillräckligt med bevis för att stärka denna teori under utgrävningen. Djupet på lagret var ca. 10 cm och innehöll en mindre mängd skörbränd sten och träkol jämfört med senare lager. Fynden i lagret bestod av en liten del flinta samt en mängd ben, där fiskben var den dominerande typen. All jord i lager 402 vattensållades. 

Som tidigare nämnts påminde lagret av en härd samt liknande senare lager som tolkats med all sannolikhet vara härdar, dock saknades tjocka träkolsspår under den ljusare jorden. Antagandet kan göras att lager 402 varit en härd, dock troligen en härd från yngre tid då laget under 402 fortfarande var ett blandlager med mer recenta fynd. 

2.1.3 Lager 404 - Joar och Linn

Lager 404 bestod av ett självständigt ljust sandlager inuti “nischen”. Sandlagret tolkades först som ett äldre lager kvarlämnat efter år 1902:s utgrävning. Denna teori var baserad på faktumet att sandlagret var täckt av en större mängd sten liknande stenröset i grottans nordvästra hörn. Till en början var lager 404 behandlat som gränsen till en senare nedgrävning i ruta 4, denna teori avskrevs senare under utgrävningen då lager 403 påträffades under lager 404. Lagret bestod av en minerogen jordart som liknade sand mer än någon av de andra lager. All fyllning vattensållades med 4 mm-såll. 

Vid utgrävning av nischen förekom även en stor mängd sten fastsatta mellan lager 404 och 403, dessa lämnades i nischen för att inte kontaminera nästkommande lager, ifall de stack igenom.

2.1.4 Lager 403 - Joar

Lager 403 var det sista heltäckande lagret som undersöktes i ruta 4. Lagret var även det största i och med att det även sträckte sig in i "nischen". Lagret var på första anblick liknande matjordslagret 101, dock något mörkare i färgen samt kompaktare. Lagret innehöll en stor mängd större stenar utöver hela rutan, något som inte upprepades i senare undersökta lager. Även lager 403 var mycket humös och innehöll stora mängder fiskben. I östra hörnet av “entrén” upptäcktes även en högre volym av större fiskben, i formen av kotor och otoliter troligen från torsk, än på andra platser i lager 403. I lagret hittades ett större skivformat flintavslag med möjlig retuschering samt slitspår, dock ses lager 403 som ett blandlager då det påträffades glas och andra moderna fynd i jorden under vattensållning. 

2.1.5 Lager 405 - Joar

Lager 405 bestod av ett smalare parti av mycket mörk jord, vilket till en början tolkades som en lins av träkol över ett nytt lager. Lagret låg i “entréns” östra hörn intill bergväggen mot grottans ingång och precis bredvid lager 406. Under utgrävningen uppdagades det att lager 405 var tämligen djupare än först trott, varpå valet gjordes att avsluta grävningen av lagret. Den del av lagret som utgrävdes bestod av ett svart humöst kollager. Lagret var tämligen fattigt på fynd, med endast få fynd av ben av flinta. Den största fyndkategorin i lager 405 var hasselnötter. All jord som grävdes i lager 405, vilket utgjorde ca en halv hink, vattensållades.  

2.1.6 Lager 406 - Joar och Linn

Lager 406 troddes vid första anblick vara ett större nytt lager. Vad som i verkligheten upptäcktes var att lagret i själva verket endast var ett tunt lager med ljusare jord över ett mörkare kollager. Lagret låg precis bredvid lager 405, vilket kan bero på att 405 är rester från lager 407 som blåsts eller sopats under efter att man släckte härden med det som blir 406. Jorden i lager 406 tolkades som siltig och innehöll fläckar av träkol samt en del småsten. Lagret tolkades inledningsvis som ett utjämningslager och senare, efter fortsatt utgrävning, som en konsekvens av att människor släckt en härd med jord. Fynden i lager 406 var även här tämligen få med en klar majoritet av hasselnötsskal. 

2.1.7 Lager 407 - Joar

Lager 407 var det sista lagret som grävdes i ruta 4 under seminariegrävningen och befann sig i “entréns” östra hörn. Lager 405 och 407 har teoretiserats vara del av samma lager då både färg, kompakthet och fynden respektive lager var snarlika. Lager 407 tolkades som en härd på grund av formen av anläggningen samt den stora mängden träkol i lagret. Fynden var få i lagret med även här hasselnöt som främsta typen av fynd. 

2.1.8 Lager 408 - Joar

Lager 408 grävdes aldrig ut, utan lämnades för vidare utgrävning av projektets forskare vid senare tillfälle. Vid optisk bedömning var den däremot snarlik lager 406, med ett heltäckande lager av ljusare silt med inslag av kolfläckar och döptes till lager 408. Detta lager grävdes inte ut under seminaregrävningen, men tolkas som en del av samma multigenerationella härdskomplex som lager 405, 406 och 407.

2.2 Fyndbeskrivning - Linn

Av alla fynd vi gjort, totalt 130 fynd registrerade i fyndlistan från fält (bifogad längst ned i rapporten), har vi gjort ett urval av de större och mer intressanta fynden. Detta beror främst på att vi inte hade tid att registrera och fotografera alla fynd inför inlämning av rapporten. Fyndnummer som tillkommer kommer att dras ifrån vår fyndlista. Vi har dessutom inte en beskrivning av det osteologiska materialet i och med att vi gav överallt osteologiskt material till osteologistudenten Katarzyna Mazij som skriver en separat osteologisk rapport.

2.2.1 Keramik - Joar och Linn

Ruta 4 var relativt fattig på keramik, med endast 19 fragment från obestämda keramikföremål. Inga bottnar eller mynningar påträffades under grävningen. Den totala vikten av all keramik var 64 g. 

Två av fragmenten registrerade under fynd 487 från lager 101 var nästan stenliknande vid första ögonkastet med grovkornig magring, möjligtvis krossad bergart, med en tillplattad sida. En är nästan gulaktig i färgen och den andra aningen rödare. Registrerade under samma fyndnummer är två andra fragment med tydligt slätade sidor och relativt tunna i tjocklek. En fragment är mindre och mer beige i färgen. Detta fragment är aningen grövre än det andra i magringen och har vad som ser ut som repor på ytan. Det andra fragmentet är tunnare, rött till färgen, repad på ena sidan och täckt av en gulaktig glasyr på insidan som har krackelerat i ena hörnet (se bilagor 3-4). 

Ett annat fragment, registrerat som fynd 456 från lager 101, som är cirka 3,4 cm långt och är längst ned cylindriskt i formen med raka väggar. Några centimeter upp skapas det en abrupt kant där cylindern blir konkav och böjer inåt mot cylinderns mitt, innan den svänger ut igen och avslutas med en lätt välvd ”topp”. Cylindern är ihålig men inte hela vägen igenom, utan endast cirka halvvägs in. Den har uppenbart gått sönder från en annan del längst ned där den troligen var fäst vid ett större kärl (se bilagor 5-7). Fyndet hittades vid utgrävning av lager 101, särskilt i det högra hörnet av ingången till nischen. Strax under klippväggen var fyndet handplockat ur en hög av stenar (se bilaga 8).

Ytterligare ett fragment, fynd 460 från lager 403, är en tunnare skärva som är aningen rödbrun med en mellangrov magring och tydliga horisontella repor på ena ytan. I och med att reporna är jämna och går åt samma riktning kan det vara en effekt av produktionsmetoden (se bilagor 9-10). I och med att fragmenten saknar tydligt identifierbara dekorelement och det inte går att placera var på kärlet de kommer ifrån, är det svårt att göra en typologisk datering eller göra för många tolkningar gällande kärlens funktion.

2.2.2 Flinta - Joar och Linn

I hela ruta 4 påträffades sammanlagt 360 bitar flinta med en sammanlagd vikt på 963 gram. Majoriteten bestod av mindre flintsplitter och avslag, med undantag för ett större skivavslag och en eldsprängd flintanodul. 

Det enda “verktyget” som upptäcktes under grävningen var ett skivavslag från fynd 419, från lager 403. Fyndpåsen bestod av 17 olika bitar av flinta, varav vissa var avslag och vissa var splitter (se bilaga 11). Bland dem finns även ett skivavslag som först antogs vara en grovt bearbetad skivskrapa. Avslaget är semimatt och svart med små grå fläckar med krusta längs ena kanten, tydliga negativa avspaltningsärr, slagvågor, mindre fissurer och ryggåsar som reser sig i mitten. På den övre halvan av avslaget, i den högra delen av avspaltningsnegativet (riktningar baserade på positionen av flintan i bilaga 12), finns distinkta slagvågor som rör sig från vänster mot höger. Knackslaget har alltså kommit från vänster sida. På den nedre halvan finns inga tydliga slagvågor, men utifrån riktningen av åsarna kan det antas att slagen kom utifrån avslagets kant riktade mot mitten. Längs kanten utan krusta är det något som eventuellt kan vara bruksretuschering som endast går halvvägs upp för avslaget. Resterande del har en skarp men ojämnt taggad kant som inte ser ut som medveten taggning eller retuschering. Bitar av kanten kan eventuellt ha spruckit av som en konsekvens av upprepad användning, det vill säga bruksspår (se bilaga 12). 

Vi hittade som sagt även en nodul av flinta, fyndnummer 421, med tydliga tecken på eldpåverkan. Krackelering och “potlids” pekar på att flintan är eldsprängd, det vill säga att flintan har sönderdelats i mindre bitar, troligen splitter, på grund av eldpåverkan. Det ser däremot inte ut att visa tydliga spår av kalcinering (se bilagor 13-14). Fyndet handplockades i lager 404, det vill säga bland sanden i nischen, vilket kan vara relaterat till samlingen av flintasplitter som vällde ut ur sanden vid utgrävningen av nischen (se bilaga 15).

Det har som sagt inte hittats många flintaföremål, såsom verktyg, men det har däremot kommit fram mycket bränd flinta och avslag. Ett exempel på detta är fynd från lager 404, fyndnummer 415, vilka är två flintavslag som brändes med tydliga tecken på kalcinering och krackelering på ytan av det ena avslaget. Detta avslag har även en tydlig slagbula och slagvågor (se bilagor 16-17). 

2.2.3 Blötdjur - Joar och Linn

Utöver detta fanns det även en riklig mängd både snäckskal och musselskal i ruta 4. Endast en liten del av dessa skal sparades. I lager 101 slängdes ungefär lika mycket som sparades, och detta bestod både av fragment och hela snäckor. I senare lager valde vi istället, utifrån instruktioner från vår fältansvariga, att välja ut större fragment eller hela snäck- och musselskal och endast ett fåtal därav. Från alla lager sparades totalt 348 gram snäckor, vilket motsvarar cirka 10% av alla snäckor som hittades i ruta 4. Vi har inte lyckats identifiera specifika arter av de blötdjur vi hittade bortom att det är snäckskal och musselskal. 

2.2.4 Slipad sten - Linn

En svårighet under arbetets gång var att särskilja den slipade stenen och fragment av bergartsyxor respektive vanlig svallad sten som vittrat och gått sönder. Av de svåridentifierbara stenfynd vi samlade är det ett fynd som står ut i att det är en så pass ovanlig form. Fynd 440 från lager 404 kan beskrivas som ett asymmetriskt rätblock med mjuka, rundade kanter längs och blir tydligt bredare i ena änden där stenen har gått sönder (se bilaga 18-19). Det är möjligt att kanterna breddar ut sig ännu mer och kan vara fragment av en bergartsyxa.

2.2.5 Härd - Linn

Härden bestod, som sagt, av minst fyra tunna, upprepande lager, varav tre stycken utgrävdes. Den sista lämnades exponerad för vidare grävning av forskningsprojektets forskare. Ljusare sand täckte kol som täckte ljusare sand som täckte kol o.s.v. Som sagt är detta troligen en konsekvens av att härden används flera gånger på följd efter varandra, så resterna från när man har släckt föregående härd blir botten till den nya härden.

Härden är situerad ovanpå (vad som då var) platt mark vid “trapporna” till grottans mynning och bestod inte av några större stensamlingar som är vanliga i konstruktioner av härdar. Bristen på tydlig stenkantning och -underlag kan bero på brist på utrymme eller så kan stenarna ha blivit utspridda av recent aktivitet, vilket kunde förklara de sotiga och skörbrända stenarna som förekom under utgrävningens gång. 

3 Tolkning och slutsatser

På grund av att steril jord aldrig nåddes i ruta 4 går det inte med full säkerhet att dra vidare slutsatser kring anläggningar i rutan. Dock, baserat på de fynd som gjorts under arbetets gång, kan vissa tolkningar försiktigt tas fram. 

3.1 Härden och dess möjliga användning - Joar och Linn

I ruta 4 påträffades under utgrävningen fem lager som har tolkats vara en härd eller resultatet av en härd. Dessa lager, i ordning från yngsta till äldsta, är 402, 405, 406, 407 samt det icke-undersökta lagret 408. Dessa lager har i princip legat över varandra. I och med grottans utformning har röken från härdarna svävat ut genom grottans ingång utan att fylla hela utrymmet med rök. 

Lager 402 tros inte vara kopplat till de resterande härdarna då moderna fynd har hittats i lagret samt att lager 403, ett blandlager, separerar anläggningarna. Däremot tros lagren efter 403 vara orörda baserat på att inga moderna fynd har gjorts i lagren under 403. Fynden i alla lagren förknippade med de äldre härdarna var i kontrast till resten av lagren i ruta 4 tämligen få och bestod främst av fiskben och träkol, men även av ett antal fynd av flinta, däggdjursben och hasselnötsskal. 

Mängden fynd är dock inte intetsägande då antalet ben och  hasselnötsskal pekar på en ivrig matberedning i rutans östra hörn. Antalet flintasplitter och avslag kan även antyda att platsen använts för att skapa flintverktyg, möjligen i samband med att fisk och fångst rensats. 

Med detta i beaktande tolkas lagren 405–408 som en del av ett äldre härdskomplex, vilket även har fungerat som en plats för fiskrensning eller matberedning. Fynden av flintavslag och flintasplitter talar för att verktyg har skapats intill härden, dock med tanke på att inga verktyg eller rester av verktygen  hittats i några av lagren går det inte att säga med säkerhet att rutans östra hörn använts som beredningsplats för verktyg. Bristen på snabbt daterbara fynd i lagren gör det även omöjligt att datera något av lagren utan kol-14-prover. 

3.2 Aktivitet i grottan - Linn och Joar

Grottan är som tidigt nämnt strategiskt placerad längs inbuktade klippväggar och nära till vattnet, genom en brant backe bestående av rasmassa och klapper. Grottan är 6,2 meter djup, 2,7 meter hög i tak (taket sluttar däremot ju längre in man kommer) och 3,2 meter (grottan blir även smalare längre in) (Jennbert 2009, s. 29). I och med att grottan sluttar nedåt från mynningen är det ett utmärkt vindskydd, särskilt i relation till klippväggarna utanför grottan. I och med dess närhet till havet, särskilt när havsnivån var högre, som under senneolitikum, är det troligt att man kunde anlägga sin båt utanför grottan och bära upp eventuell fångst till grottan. 

Vad det gäller blötdjuren är det möjligt att en viss andel har hamnat i grottan antingen under tiden den var under vatten eller att de har tagit sig in i grottan när havsnivån var närmare öppningen. Det är också mycket troligt att de har hamnat inuti grottan på grund av att någon förde dit den. Jennbert reflekterar över fynd av blötdjur (det vill säga snäck- och musselskal) och noterar ett antal möjligheter. Om vi utgår ifrån att grottan främst användes av fiskare, både under förhistorisk och historisk tid, är det möjligt att blötdjuren kan ha fastnat i fiskeredskapen, såsom nät, och vid tömning hamnat i grottan. Det är också möjligt att blötdjuren har hämtats med avsikt att ätas av fiskarna eller användas som agn (Jennbert 2009, s. 216). I och med att många av snäckorna var fragmentariska var det dock svårt att se spår av aktivitet, såsom eventuell borrning av hål för att använda som agn. I och med den stora mängden blötdjur (och fiskben) som förekom är det vår tolkning att grottan således främst användes vid rensning av fångst under förhistorisk period. Produktion av verktyg, både av flinta och bergart, kan således vara en del av denna aktivitet.

Vad det gäller flintan bör även bristen på flintverktyg noteras, trots mängden flintavslag som hittades vid utgrävningen. Jennbert noterar att Retzius och Wallenberg vid 1902 års undersökning av grottan har hittat en flintskrapa, en bennål, en kärnyxa samt flera flintblock (Jennbert 2009, s. 76). Detta kan vara några av produkterna av flintavslagen. Det är också möjligt att man, eventuellt vid bearbetning av fångst, tillverkat verktyg på plats och när fångsten är rensad och tillagad eller förvarad på lämpligt sätt, kunde fiskarna ha tagit sin fångst och verktyg och lämnat grottan. Detta skulle i så fall betyda att grottan inte är en boplats utan endast används som arbetsplats eller för att ta skydd vid svåra väderförhållanden. Keramiken antyder att denna tradition möjligtvis fortsatte in på historisk tid och in mot 1800-talet (när Kullaberg blev ett mer välkänt turistmål), kan huvudaktiviteten ha övergått mer till lägerplats, vilket skulle förklara porslinet.

Vad gäller nischen, baserat på fynden i lager 404, har vi under utgrävningen tolkat detta som en avfallshög/-grop i både förhistorisk, historisk och modern tid. Tidningspapper, porslin, äldre keramikfragment, fiskben och bränt flintavfall i lager 404 pekar på att det troligen var praktiskt att sopa in eventuellt avfall i nischen, så att det inte tar upp plats i resterande del av grottan. Det kan även ses som troligt att någonting har brunnit i “nischen” vid någon tidpunkt, baserat på mängden kol och sot längs grottväggarna inuti nischen.

4 Sammanfattning - Joar och Linn

För att sammanfatta seminariegrävningen i Kullaberg undersöktes sju lager totalt. Under arbetets gång sållades all fyllnad från alla lager i 4 m.m. Utav dessa var fyra kopplade till härdar och resterande var blandlager, utan möjlighet att göra någon specifik datering utifrån fynden. För att göra mer precisa antaganden om platsen bör ytterligare utgrävningar ske i ruta 4. Baserat enbart på det fynd som gjorts, både i form av anläggningar och artefakter, går det inte att närmare tolka Fredrik den VII:s grotta än som en plats för hantering av fisk och blötdjur, bearbetning av flinta samt att platsen visar kontinuerlig tradition in i historisk och modern tid. 

Stratigrafiska redogörelser blir också svåra i och med att grottans förhållanden problematiserade bedömning av olika kontext, exempelvis fysiska aspekter såsom mörker (vilket påverkade förmåga att se färgskillnad mellan olika lager) samt större stenras som rörde till mellan lager om de togs bort men skymde när de satt kvar. Tidspressen och faktumet att seminarieutgrävningen även var del av ett specifikt forskningsprojekt medförde även att de kontext som inte kunde härledas till förhistorisk nedprioriterades.

I hänsyn till bristen på faktiska daterbara fynd går det heller inte närmare att säga till vilken period härdarna hör till. Förhoppningsvis kan framtida utgrävningar eller kol-14-dateringar besvara frågan. Fredrik den VII:s grottar har stor potential som arkeologiskt objekt, genom fynd som hittats i både ruta 4 och resterande grävningar under år 2026:s seminariegrävning är det bevisat att stenålderslager finns i grottan samt att dessa måste undersökas för att få en bättre bild i hur stenålder sett ut på Kullaberg. Vidare är även Fredrik den VII:s grotta ett nyttigt pedagogiskt moment i undervisningen för framtida arkeologer, oavsett inriktning. Detta tar mest form i hur arbetet måste anpassas till både Kullaberg som plats och omständigheterna i dess grottor.